När jag lyssnade på den före detta församlingspastorn i Livetsord och författaren Ulf Ekman, tänker jag på att rösten inte lät lika sprucken och forcerad som den brukade göra då han predikade för trettio år sedan både under mötena, men också på de många kasettinspelningar jag lyssnade på under den tiden med alla dessa inslag av tungomålstal och konstlade skratt.  - Jag talar om det radioprogram i P1 där han var sommarvärd den 3 juli.

Jag blev frälst 1986 genom en vän som gick bibelskolan på Livetsord i Uppsala. Trots envist tjat om att jag skulle gå bibelskolan, sa jag nej. Min intuition sa mig att det inte stod rätt till med den amerikanska förkunnelsen, framgångsteologin och demoniseringen av all riktad kritik mot den dåvarande sekten. Av frukten känner man trädet. Jag gick inte in i församlingen som medlem.

Ulf Ekman lever inte längre som han en gång lärde. Katolska kyrkan var en villolära och skökoväsende löd budskapet, den kyrka han nu har konverterat till. Ett steg han finner naturligt. "Det var ett stort steg framåt, men inte en spark bakåt", som han uttrycker det. Det är inte mycket till entusiasm i hans tal längre, energin är liksom borta. Det är lönlöst att ställa en pratkvarn till teolog mot väggen som Ulf Ekman. Han finner alltid på ett svar. 

Ulf Ekman såg nog inte församlingen Livetsord som något annat än en karriärmöjlighet och ett projekt. När rörelsen hade stagnerat i tillväxt var det dags att söka sig till något nytt. Det behöver inte vara märkvärdigare än så. Simpelt och världsligt, men ändå så mänskligt på något sätt. 

 http://t.sr.se/2tlWJOs

Några intryck från lördagsfikat i Sigtuna stad på Tant Brun. Här är det bordsservering och fåglarna hålls på avstånd med vatten i sprayflaskor på borden som man får använda med försikt så att inte bordsgrannen får en dusch. Vi var tidigt ute, så det är rätt folktomt på bilden. Det har varit en behaglig lagomtemperatur idag, uppåt tjugotvå plus med svala vindar.  -  Bilder från i förmiddags.