Det har snart gått en vecka sedan "Hesa Fredrik" skrämde slag på Stockholmarna under söndagskvällen i halvtiotiden. Jag hörde falskalarmet från räddningscentralen under ett samtal i telefonen, men är osäker på om jag hörde något från mitt bostadsområde.

Misstaget som berodde på "den mänskliga faktorn" i samband med ett test under en uppgradering av systemet, är snart glömt i det dagliga nyhetsflödet. Ingen kom ändå till skada.

Det allvarliga i händelsen ligger i att viktiga myndighetsajter som polisen och SOS Alarm blev överbelastade och gick ner när oroliga invånare sökte information. Även 112 blev belastat. Det första meddelandet om felet gick ut på Twitter från myndigheten Krisinformation elva minuter över tio. - Jag har svårt att övertyga mig om att det hade gått fortare vid ett skarpt läge, som en person på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, ville påskina. När jag hade strömlöst låg också Vattenfalls sajt nere.

Det finns en märklig barnslig överertro på att internätet löser det mesta i dagens samhälle, där ingen myndighetsperson vill ta på sig det helhetliga samhällsansvaret över att viktiga funktioner fungerar. 

Sedan telefonkatalogen lades ner av ekonomiska orsaker, finns det ingen fungerande information för samhällsmedborgare vid skarpt läge. Vem vågar lita på att mobilens sms-meddelandefunktion och internätet fungerar i händelse av krig? Informationen borde ligga på Räddningsverket och kommunerna som delar ut information till hushållen och som ska anslås på ett lämpligt ställe i bostaden. Var ligger närmaste uppsamlingsplats och skyddsrum?

När ett falskalarm går ut sådär oförhappandes, läser man ju av situationen i sin omgivning. Man hör, ser, och känner om något utöver det vanliga händer, stänger fönstren och håller sig inne och hoppas på att radiosändningen fungerar.

Det har sagts att Björknäs Camping och Stugby på Ådö i Upplands-Bro kommer att rustas upp inom en snar framtid med målsättningen att bli en fyrstjärnig camping. Så här såg det ivarje fall ut vid campingen ikväll. En ny brygga och hopptorn på det i övrigt igenvuxna och förfallna området. Och alldeles för kallt för att bada. Några utländska turistande cyklister hade slagit upp ett tält på det annars ödsliga området.

Vägskylten från femtiotalet har samma betydelse då som idag, "Fordonstrafik förbjuden", eller med nuvarande ordalydelse "Förbud mot fordonstrafik". Man lade ner tid på att måla stolparna gula och grå förr i tiden.  Äldre vägskyltar är handmålade, man ser penseldragen. Parkeringskylten är förmodligen från sjuttio, åttiotalet, de vita bokstäverna har lossnat. Den vitmålade stolpen är äldre än så.

Det blev några timmar i det blåsiga Eskilstuna igår. Hittade inget bra kafé i centrum, beställde in en räksallad på Wayne´s koffee. Det känns som att slå sig ner varsom helst, interiörerna och utbudet är lika som på så många andra ställen. Man vet vad man får och betalar för. Eskilstuna har en fin stadspark med ett antal bronsskulpturer av den kände konstnären Carl Milles 1875-1955. "Guds hand" är en av mina farvoriter. Kopior finns uppresta på många platser, bland annat på Millesgården. Pojken som balanserar lekfullt och samtidigt med full kontroll och lätthet i den utsträckta öppna handen utan att tappa fotfästet.  - Playan med sandstrand och solparasoll påminner om sydligare breddgrader. Det är bara värmen som saknas och soltimmarna. Det är torrt i markerna nu vilket märks på växtligheten.

På Faringe station fick jag se ett ovanligare rälsburet karossbygge av Volvosuggan, då i maj 2014. En åttasitsig taximodell av Volvo PV 801-802 1938-1947. Vagnen hade med den 6-cylindriga 3,6 litersmotorn på 86 hk en hisnande toppfart på 130 km/h. Volvon användes som direktionsvagn, och man kan anta att det gick avsevärt snabbare att ta sig fram på räls än på de dåtida slingriga och smala grusvägarna.

Arsenalen har också ett figurmuseum med tusentals handmålade tennsoldater uppställda i olika miljöer. Gustav Vasas kröning i bild. Utställningen visar också Kungliga Södermanlands regemete och dess historia från 1300-talet till nedläggning 2005.

- På tal om vem som är svensk eller inte i dagens debatt om invandring och integration, kände invånarna i de olika landskapen i det medeltida Sverige sig knappast som svenskar. Det framgår bl.a i äldre Västgötalagen. Något att tänka på.

Radiopersonterrängbil 915 - VolvoTP21 även kallad "Suggan", var väl ingen raket direkt med sin bensindrivna 6-cylindriga raka motor på 90 hästar, bränsleförbrukningen vågar man väl nästan inte tänka på. Maxhastigheten låg på 90 km/h. och väger hela 2850 kg. Men klart häftig är den.  - Tillverkades mellan 1953 och 1958 i 720 exemplar.

Stannade till på Sveriges försvarsfordonsmuseum Arsenalen på väg mot Eskilstuna idag. Det var inget som var planerat. Eftersom jag gjort lumpen ligger det ett visst intresse i de utställda fordonen och militärhistoriken. Den militärgröna Volvon, en PV544 gillar jag. Modellen tillverkades mellan 1958 och 1965 i 244 000 exemplar. Funktionen får gå före estetiken. Vad sägs om ett par rejäla vingmuttrar på bakluckan?  - Har funderat på att lacka min bil i samma mossgröna färg, om inte annat i mattsvart.

www.arsenalen.se

Det soliga varma vädret igår drog badgäster till utomhusbassängerna på det fina Midgårdsbadet i Märsta, och man kunde se den blå röken och känna lukten av gräsbrand under eftermiddagen som dröjde sig kvar en stund i bilens ventilationssystem. 

Tog en tur ut till Wenngarns slott under eftermiddagen. Jag har fått vara med om att se förvandlingen från ett mycket eftersatt, igenvuxet och förslummat område till en riktig pärla och turistatraktion utanför Sigtuna. Men någon solrosodling blir det nog inte i år. 

Det är märkligt att det är så lågt marknadsvärde i porslin från Rosa Ljung i secondhandbutikerna, prisnivåer som låg avsevärt mycket högre i butikerna på nittiotalet. Och alla dessa kopparkastruller som gick för fantasisummor på auktionerna för över tjugo, trettio år sedan. Och det är väl så med de masstillverkade glasprodukterna från Orrefors också som finns i var mans bokhylla.