Lämnade in gamla mediciner på apoteket idag för att det är viktigt att kemikalierna inte hamnar i avloppen och förorenar dricksvattnet utan förbränns. Det speciella i det här är att medicinerna skrevs ut i början av tvåtusentalet i samband med min utbrändhet som skulle ta ungefär tre år att läka genom främst byte av boende- och arbetsmiljö. Läkaren frågade mig om jag ville söka förtidspension då kroppssmärtorna var som plågsammast främst i nacken med kraftlöshet, yrsel, tinnitus, dåsighet och konstant trötthet. Jag såg faktiskt en framtid som sjukpensionär framför mig. Inte fyllda fyrtio efter ett stressande arbete som bussförare på Swebus som orsakade utmattningstillståndet.

Jag flyttade upp till en ort i nordligaste Uppland och bytte arbetsmiljö och kunde på så sätt komma tillbaka till heltidsarbete genom vila och fysisk träning. Jag är tacksam över att  läkedomsprocessen fick ta den tid den fick ta för återhämtning.  Med den arbetslinje, Fas-3 och stupstock som Alliansen införde, vet man ju inte om det ens hade gått. Tyvärr har regeringen smugit in stupstocken igen för att minska på sjukfrånvarotalen genom att dra in på sjukpenningen.