Bassängvattnet i simhallen var inte lika varmt nu ikväll som i lördags kväll, snarare kallt. Inte heller bastun var lika het som i lördags. Jag ska försöka lägga in två simpass och ett gympass i veckan är det tänkt.

Klippte mig idag också och tonade håret, fåfängan ska ha sitt. Totalt 600 kronor. Vad jag kan se här i bloggen klippte jag mig för precis fem månader sedan nu, lite för lång tid mellan frisörbesöken. 

Manchester är nog det varmaste man kan bära på kroppen vintertid, köpte ett på bruna manchesterbyxor på Dressmann idag.

Lite gubbvarning är det väl över valet, men jag tycker det är snyggt. Bara det inte är gällevarehäng och alltför raka vida byxben. Det är nog bara den kedjan som har det byxtyget om man inte går till de mindre specialiserade märkesbutikerna eller letar på nätet. Jag tycker väl att 499 kronor är en rätt bra prisnivå. Inom klädhandeln är det nog tänkt att man ska gå med tunna jeans året om. Som barn hade jag flanellfodrade jeans vintertid. 

Det gick oväntat fort att leta fram den rödbetsade elljustaken i överskåpet i morse, inköpt i början av åttiotalet. Gjorde mig av med en del julpynt som legat i åratal förra julen, det underlättar. 

Gudstjänsterna bruka vara välbesökta den första advent. Psalmböckerna räckte inte till i Vällingby kyrka som jag besökte i förmiddags, ett angenämt problem. 

Tänd dina spiror frostiga advent

Tänd dina spiror, frostiga advent,

och sjung om nådens sol för oss upprunnen!

Knappt är det första väntansljuset tänt,

förrän Lucia nalkas, ljusomspunnen.

Det doftar jul av sista kramsnöfallet,

och björkarna stå pyntade till fest,

när stjärnan går sin eldväg fram till stallet,

där Han skall födas, jordens höge gäst.

Nils Bolander (1902-1959)

Gatubilder från Sundbyberg i eftermiddags.

Såg dramafilmen "En man som heter Ove" igår kväll med Rolf Lassgård i huvudrollen. Det är en film som jag skulle sett redan för två år sedan när den hade premiär här hemma den 25 december 2015. Filmen anses vara med sina 1,7 miljoner biobesökare en av tidernas största publiksuccéer och har även gått bra i USA.

Den femtionioårige Ove är radhusområdets surmulne och levnadströtte ordningsman. När Parvaneh med familj flyttar in i grannhuset intill bli det upptakten till en oväntad vänskap och en vändning i den sorgtyngde Oves liv.

Filmen handlar väl egentligen om ett sorgearbete efter fruns bortgång där han fortfarnde befann sig i reaktionsfasen och hade väl inte bearbetat sorgen för att ta sig vidare mot ett accepterande av sin nya livssituation som leder till nyorientering.

Jag kan känna igen mig i niten och redligheten, att vilja göra rätt för sig. Att känna sig duktig, ärlighet med ett högt rättvisepatos. Betala sina skulder, inte sjukskriva sig i onödan. Arbetarklass där det inte ska pjåltas och daltas för mycket.

Sättet att ta livet av sig sträcker sig till en taksnara, vilket blir med alla misslyckanden rätt tragikomiskt. Inte ens koloxidförgiftningen fungerade med ansluten slang från avgassystemet in i bilen med motorn på tomgång. Annars är väl drunkningsolyckor förekommande där den modlöse kör ner i sjön med bilen och låter den vattenfyllas.

En bra och alltigenom tänkvärd film som berör.

Gjorde ett kortare träningspass i förmiddags, förkylningen börjar avta. Blodsockret låg på 6,1 mmol/L fastande i morse, borde ha legat något lägre. Vikten låg på 79,9 kg. Träningspassen blir lidande när den ena förkylningen avlöser den andra, det hjälps inte att sura för det. Tanken är att jag ska lägga in ett simpass i veckan utöver träningen för att öka förbränningen.

Fick ett stenskott i framrutan som hamnade i synfältet idag i Uppsala på E4. Så nu tänker jag på det ett tag framöver och funderar över i vilken riktning sprickorna tänker ta. Det har snöat en del också, men ligger inte kvar så länge med någon enstaka plusgrad.