Karlavagnen i P4 ställde frågan "Vad är det bästa med din ålder?" i fredagens program där lyssnarna fick dela med sig av sina tankar och erfarenheter om just det här med att åldras. Även om vi från politiskt håll förväntas jobba allt längre upp i åldrarna, möts vi av en annan verklighet i förvärvslivet.

När Ica Maxi i Arlanda stad stängdes och den nya Icabutiken i centrum öppnades, var det endast ett fåtal av den äldre och erfarna personalen som fick behålla sina arbeten. Butikschefen mitt i livet, hade däremot en passande åldersprofil för verksamheten. 

Ålder är i varje fall som jag ser det, något relativt där man får göra åtskillnad på den kronologiska åldern och den faktiska fysiska. En kroniskt sjuk tjugoåring kan säkert känna sig äldre än en vital och i övrigt frisk sjuttioåring.

Om man måste ta ett tidigt ansvar för sin familj åldras vi förmodligen också fortare liksom hårt kroppsarbete. Det är klart att man orkar väl inte lika mycket nu som då man var yngre. Rent tankemässigt försöker jag väl ändå hålla mig kvar i trettioårsåldern, samtidigt som det svikande närminnet väcker irritation, särskilt benämningar med stigande ålder.

Sedan finns det ju förstås genetiska faktorer som spelar roll, liksom socioekonomisk bakrund och utbildningsnivå. Det har också med livsstilen att göra, hur vi klär oss och sköter vår fysiska och mentala hälsa.