Inledningen på påskhögtiden är ett tråkigt kapitel i stilla veckan, men slutar i uppståndelseglädje. Idag är det ju skärtorsdag då vi påminns om att Jesus Kristus i ångest och utsatthet lät försoningsverket ha sin gång med gripandet i Getsemane och korsfästelse under långfredagen - för att profetsian skulle fullbordas.

Svåra stunder är ju en del av livet och här kan vi finna tröst. - Besökte skärtorsdagsmässan nu vid sju ikväll med nattvard och avslutades med att lamporna släcktes och ljusen blåstes ut.

Det var lugnt i simhallen i eftermiddags. Vattnet i bassängen var kallt vilket berodde på ett elavbrott. Jag kände mig rätt urlakad i kroppen där jag satt i bänken under mässan.

Poeten Majken Johansson bar på sitt Getsemane under sin livstid som nykter alkoholist och drogs med abstinensbesvär och återfall, vilket jag tycker hon uttrycker i dikten:

Vem finns?

Om djupet vet jag

att när jag rådlös och förtvivlad

höjer bönerop i natten

kan jag visserligen höra Jobs:

"Ropa fritt - vem finns, som svarar dig?"

Men så slutar inte denna min natt.

Ju mer den tätnar, desto mer tänker jag på boken

med över sextiotusen löften

och hör i mörkret dessa ord:

"Innan de ropar

skall jag svara."

Och tomma intet förvandlas

till fullhetens ljusa dag.

Djup ropar till djup (1989)

En ny undersökning visar på att svenska arbetare tillhör väldens minst stejkbenägna folk. Trots detta vill arbetsmarknadsministern Ylva Johansson göra inskränkningar av strejkrätten. Nog med svikna vänsterideal. - Rubrik i gårdagens Metrotidning.