Slog oss ner på Våfflan vid hamnen i Sigtuna igår för en fika. Det blåste rejält med duggregn till och från och luften kändes kylig. Att sitta inomhus med utikt över fjärdens brusande vågrörelser kändes behagligt och avkopplande, lite av ålandskryssning över det hela. Det gick väl sjögång på Ålandshav.

Sådana här dagar förväntar man sig inte att uteserveringarnna är öppna för gäster som trotsar regn och blåst. Varm blåbärsmuffins till kaffet som jag delade med mig av till bordskamraten för att inte blodsockret skulle stiga för mycket. 

Blodtrycket låg på 155/85 i förmiddags då värdet mättes på blodcentralen i Uppsala. Något för högt, men trafiksituationen och annat spelade säkert en roll i sammanhanget. Sist jag tappade blod var 2016 i mitten av april på Akademiska.

Eftersom det råder akut brist just nu på min blodgrupp tog jag bilen in idag. Vårtider är influensatider och det påverkar blodlagret med färre blodgivare än vanligt. Förra året blev det många tandläkarbesök i samband med den nya bryggan och då får man ju inte ge blod. Som gåva valde jag ut en "selfiepinne", vad jag nu ska ha den till, jag tycker inte att jag gör mig så bra i bild. 

Nu får man nöja sig med ett enkelt sårplåster mot tidigare kompress med kirurgtejp, det är väl billigare och gör väl förmodligen samma nytta, om man inte blöder för mycket förstås.

Av de sex provrör som fylls hjälper det tre personer och två rör går till forskningen. Jag ställer mig tveksam till dessa privata aktörer eftersom mitt blod går till den vinstdrivande läkemedelsindustrin och dess aktieägare. Landstinget säljer dessutom blodet vi donerar till andra landsting förutom till läkemedelsindustrin. Blodet får inte bli en köp- och säljvara med full respekt för oss som frivilligt och utan krav på ersättning ställer upp som donatorer. Men jag blev tillfrågad om jag gick med på att donera blod till forskning, och fick tänka efter i några sekunder.  - Nu ska jag äta de gula järntabletterna i tjugo dagar framöver.