I dagens Metro läser vi om att "svenskarna kör bil allt oftare". Förra året körde vi MER bil än någonsin tidigare i Sverige, enligt Trafikanalys senaste siffror. Samtidigt som statistiken säger att den genomsnittliga körsträckan per bil, 1 211 mil, MINSKADE med 1 procent jämfört med förra året. 

Om jag förstått innehållet rätt äger vi alltså för många bilar. Att vi äger fler bilar skulle då troligen främst bero på låga räntor och låg arbetslöshet. Man kan väl å andra sidan äga en gammal rishög även som arbetlös och utskåpad ränteslav och låter bilen stå på grund av den höga bränslebeskattningen.

Det händer inte så ofta att jag tar pendeltåget från Märsta in till Stockholm City, men i lördags eftermiddag ställde jag bilen på pendlarparkeringen. Ventilationssystemet kyler ner vagnarna, så det blev en påfrestande resa på vägen in. Pendeln var dryga timmen försenad på återresan så det blev till att sitta och invänta tiden djupt ner i det underjordiska bergrummet där det också drog kallt. Och så åter kalluft i vagnen från ventilationssystemet på vägen ut till Märsta. Sju plusgrader utomhus och halv ett var jag åter hemma mot söndag morgon.  Idag tog jag bilen in och ställde mig på Valhallavägen för att undvika kroppsbrännan som jag får av den råa luften. Tågpendlarna är ett tåligt släkte.

Igår kväll låg dieselpriset på 15.26 kr/litern. Det är väl den högsta nivån hittills, vem reagerar?

Nuvarande s-ledda regering höjde skatten på bränsle för en tid sedan, men reseavdraget för arbetsresor i deklarationen ligger alltjämt kvar på 18.50 i kilometerersättning. Förr var det vanligt att s-regeringen justerade reseavdragen för att kompensera skattehöjningarna. 

Nivån har legat kvar sedan valåret 2006 då alliansregeringen krystade fram ett förhöjt avdrag med en femtioöring.  KD hade ju utlovat i valrörelsen att bränsleskatten skulle sänkas med två kronor, ett vallöfte de inte kunde hålla fast vid.

Var in på https://www.etc.se/debatt/busschauffor-sedan-1987-idag-jobbar-vi-pa-minuten och läste en intressant debattartikel om busschauffören som ser skillnader i de anställdas villkor som försämrats under de trettio år som gått.

Mitt första riktiga jobb var som bussförare 1979, jag anställdes i Råsta för SL under sommaren och jobbade fram till 1986 för att sedan återgå som bussförare 1995 i några år. Även om arbets- och körtider oftast uppfattades som bättre förr än nu, fanns det ju brister även då. Bussflottan var nedsliten och bestod delvis av bussar från högeromläggningen 1967 försedda med halvautomatiska växellådor i förorterna. De sämsta linjebussarna skickades ut i förortsdepåerna, och så är det väl forfarande. Skillnaden var väl den att då fanns regleringstider att hämta in på ändhållplatserna om det hände någon trafikstörning utmed linjesträckningen.

Försämringarna började med den marknadsliberala förelöparen, tidigare statsministern och högersossen Göran Persson.  Perssonregeringen avreglerade busstrafiken i slutet av nittiotalet genom att sälja ut SJ:s bussflotta till den privata och kritiserade transportjätten Stagecoach, eller "skotten" som vi uttryckte det. 

Utförsäljningen hade genomförts förr eller senare ändå av den moderatledda alliansregeringen, kanske till en något mer ansvarsfull aktör.

När Swebus tog över driften fick vi motorvärmaruttag till våra bilar till stor fördel för oss som bodde på landsbygden. Det gick inte SL:s ledning och fackföreningen Kommunal 3:an med på innan uppköpet.

Det var väl det positiva.

Fick tid hos specialisten på Vårdcentralen vid ett idag. Besöket tog en halvtimme ungefär med utskifterna som ska skickas till Transportstyrelsen gällande högre behörighet, och samtal angående hälsan i övrigt. Jag tycker att det ha blivit noggrannare  och därmed ställs det större krav, det tar längre tid nu än för fem år sedan. 

Det positiva var väl att jag bara fick betala 150 kronor i patientavgift. Förra gången kostade besöket 625 kronor då det var aktuellt med förnyelse av körkortet. Brevet gick med posten i femtiden.

Blodtrycket låg på 130/75 vid middagstid vilket får anses vara normalt. Om jag minns rätt låg nivån på 140/85 i går förmiddag. 

Jag är inte direkt beroende av högre behörigheter längre, det var sjutton år sedan jag satt bakom en bussratt, och kommer väl förmodligen inte att göra det framöver heller.

Nästa steg blir att ordna ett nytt id-foto och betala tillverkningskostnaden för det nya körkortet. 

Kontakterna med diabetesläkarna på Vårdcentralen är lättsamma, förmiddagens besök var inget undantag. Efter min livsstilsförändring visade provsvaret på normala värden rakt igenom den här gången också. Långtidsblodsockret låg på fina 43 mmol/mol. Referensintervallet ligger mellan 31-46. Läkaren strök tre mediciner på listan som skrevs ut för fyra år sedan och framåt. Även Metformin togs bort från listan. Det är ovanligt att diabetespatienter uppvisar så pass fina värden som jag gör, tog jag till mig under läkarbesöket.

Enalapril 5 mg för högt blodtryck finns dock kvar, blodtrycket ligger något för högt.

Jag fick också en tid för läkarintyg gällande förnyelse av körkortet omgående, men måste skrivas ut av en specialist.  

April månad är väl den tid under året som är intensivast och som jag måste notera stödpunkter för minnet för att inte missa något möte eller evenemang jag ska bevista. Först var det tandläkaren och nu förberedelserna inför diabetesläkarbesöket. Så är det deklarationsdags. Jag har en del kvitton som ska skickas in varje år och körsträckorna ska redovisas. Nu är det visst en informations- nätverksträff som arbetsgivaren vill att vi skall gå på. Så är det en del annat kyrkligt den här månaden också.  Så ser det ut just nu, maj blir förmodligen lugnare.

Moderaternas ekonomisk-politiska talesperson Elisabeth Svantesson känner sig stolt över om en bussförare får 500 kronor mer i plånboken i jobbskatteavdrag, hörde jag i den radioutsända debatten i eftermiddags där finansminster Magdalena Andersson medverkade.

Att bara nämna en så låg summa i sammanhanget är ju löjeväckande, som om arbetaren skulle vara lättlurad och förväntas bli nöjd över det lilla vi får. 

De flesta vet väl vid det här laget att det är främst höginkomsttagare som berikas av skattesänkningarna.