Den vvs-montör som jag hade pratat med tidigare hörde av sig och dök upp tjugo över fyra. Han tog två timmar på sig att åtgärda läckaget och annat. Bockade till ett nytt rör under badkarsblandaren eftersom det ursprungliga var slarvigt utfört vid tidigare renovering, röret var för kort. Det var av den orsaken läckaget uppkommit, och av naturligt slitage. Ringde och avbokade HSB-jouren.

Det jag inte hade räknat med vara att han ville att jag skulle swicha beloppet eller betala kontant. Kvittot fick jag genom sms-meddelande. Någon faktura får jag alltså inte. Det gäller ju att man har medel på kontot för den här typen av plötsliga utgifter. Med rotavdrag låg summan en bit över fem tusen kronor. Nu är det här bestyren ur världen, skönt.

Det känns rätt märkligt. Har försökt nå vvs-jouren vid flera tillfällen idag som jag sökte via nätet så sent som i går kväll. Vvs-montören skulle dyka upp efter två idag var det sagt. Jag har försökt nå dem, men har fått beskedet att teknikern hade gått för dagen och återkommer på måndag!

Inte heller journumret leder någon vart, men uppmanas att lämna ett meddelande. Vad hjälper det?

Kontaktade HSB-jouren strax innan två, och väntar nu på Securitas jourtjänst som kommer när de kommer. Fick ingen tid, det är bara ett vänta. Fick också vänta i ungefär en halvtimme för att få kontakt med en skadeanmälare på Folksam. Det är möjligt att de tar kostnaden för läckaget och utryckningen, det har inte uppdagats någon skada av vattenläckan det handlar om.

Det är kvavt just nu, förmodligen kommer mer regn än det som föll tidigt i morse, nu med åska i luften. Kroppen är som en barometer, reagerar på luftfuktighet och därmed tilltar  kroppsbrännan. 

Ted-filmen "För kärlekens skull", premiärvisades på biogaferna den 3 januari i år. Jag hade god lust att se filmen, men det blev inte av då i början av året. I varje fall finns den att köpa som dvd i butikerna, och såg dramafilmen igår eftermiddag.

Eftersom jag hör till samma generation femtiotalister är det lätt att känna igen sig i samtida miljöer. Jag kommer så väl ihåg när musikläraren i högstadiet visade skivomslaget på det första albumet "Undringar", och vi fick lyssna till "Jag vill ha en egen måne" med det mäktiga Hi-Fi ljudet från stereoanläggningen som ekade i klassrummet. Men vi fick också som kontrast lyssna till Mozarts opera "Trollflöjten". 

Går man efter filmhandlingen kan jag tycka att brodern Kenneth styrde lite väl mycket över Ted och levde sitt liv genom honom. Och sedan kan man fundera över hur mycket den kommersiella cirkusen och kändisskapet kring Ted påverkade den psykiska ohälsan. Han förkortade sitt liv på järnvägsspåret i Häggvik, vilket inte skildrades i filmen. Det går ju bara att spekulera i hur livsresan hade sett ut för Ted om han hade fortsatt med tennisen.

Skådespelarinsatserna var bra, det kan inte vara så lätt att gestalta redan väl kända mediapersonligheter som passerar revy i filmen.

Var tvungen att ringa vvs-jouren nu i elva tiden ikväll, märkte först nu att det har börjat rinna från en av de kromade vattenledningarna i badrummet, alltså inte droppa som det gjorde i kökskranen tidigare. Jag vet faktiskt inte hur länge läckaget har pågått eftersom plåten framför badkaret har dolt förloppet, eller så har det tagit fart just ikväll, det hördes att det var något på gång i badrummet.

Telefonisten i den andra kontakten av tre jourer uppmanade mig att slå ifrån reglagen till vattentillförseln i källarens två vattenledningsrör om det gick. Vad jag förstod sedan tidigare, leder vattnet bara till min lägenhet. Nu skulle rörmokaren komma i morgon och titta på det här, det finns en del annat att se över också samtidigt.

Läste för nåra dagar sedan om att Postnord redovisar en brakförlust för årets andra kvartal på 912 miljoner före skatt. Det berör mig inte ett dugg, bara jag får min post levererad tryggt och säkert, vilket jag upplever att jag inte alltid får. Att ett statligt företag som Postnord ska vara ett vinstdrivande bolag är inte riktigt sunt liksom Vattenfall. Ingen frågar om polisväsendet, försvarsmakten eller brandförsvaret går med vinst. Däremot om verksamheterna är kostnadseffektiva nog. www.svt.se/nyheter/ekonomi/ny-brakforlust-for-postnord

Vi lever ju i en köp- och säljmarknad där vinstintressen går före välfärd, trygghet och säkerhetspolitiskt ansvar som i grunden bottnar i marknadskapitalismen. Därför ska vi också ställa krav på att riksdagspolitikerna levererar och är kostnadseffektiva i förhållande till deras höga arvoden.

Det brinner så in i Norden just nu. Det finns personer som vill framhålla att det är enbart i Sverige det brinner och det spekuleras i att en stor andel skulle vara anlagda. Det brinner i de södra delarna av Norge och det brinner i Finland och i Ryssland. Om branden i finländska Pyhäranta läser man om här:

http://svenska.yle.fi/artikel/2018/07/19/drygt-50-invanare-har-nu-evakuerats-i-pyharanta-den-kraftiga-skogsbranden-ar

Det var lugnt på gymmet vid middagstid, klimatanläggningen kylde samtidigt som luften kändes fuktig och kvav i lokalen. Blodsockret låg på 5,3 mmol/L i morse fastande, och vikten stannar envist på 81,6 kilogram.

Innan jag packade ihop träningsväskan lyssnade jag på Marko Markoolio Lehtosalo som var sommarvärd den 12 juli. Med Bianca Ingrosso i minnet som var sommarpratare den 24 juni, hade jag inga större förväntningar på innehållet, men han gav faktiskt rätt mycket.

För att vara lite elak skulle man kunna dra slutsatsen att de enda förväntningar som behöver uppfyllas för att lyckas som artist är bristfällig skolgång och en uppväxt i en dysfunktionell familj, men man måste ha turen med sig under artistkarriären. Och så det stora självbekräftelsebehovet att synas. Markoolio hade förstås ingen känd förälder som draghjälp.

https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1077283

Lyssnade igår med halvt öra i bilradion på p1 och reportageserien "Jobba, sova, dö" som ställer frågan vad är egentligen en rättvis lön? Ägnade förmiddagen till att lyssna på sändningen mer ingående. 

https://urplay.se/program/206287-jobba-sova-do-en-rattvis-lon

När jag pratade med en personal i en klädbutik i Uppsala någon gång i mitten av sjuttiotalet om att tyget i ullkostymen jag beställde såg lite väl varm ut att ha på sig i sommarhettan, svarade hon att man kan svettas även i en baddräkt. Det säljargumentet har därefter följt mig genom livet. Ur en synvinkel är det ju sant, man kan inte heller krypa ur sitt eget skinn om det blir för varmt. Det var en grå kostym med typiskt för sjuttiotalet utsvängda byxben av märket Tiger där även väst ingick.

Min farfar och morfar var landsbygdsbor och bar alltid oberoende av väderlek, blåställ och en modell av tunn skärmmössa som det inte går att få idag annat än på säljsajter.

Istället för att klä av oss borde vi egentligen klä på oss lager på lager för att skydda oss i värmen, men då får vi ju inte den efterstävansvärda solbrännan.

Afrikaner har lärt sig, och drar på sig en mössa i värsta ökenhettan. Rumänerna som tigger utanför entrérna klär också på sig av samma anledning. Man ska därför inte titta alltför snett på personer som har vett nog att skydda sig med tjocka plagg för att skydda sig mot den värsta UV-strålningen. Vi lättklädda svettas nog mer än vad den påklädde gör. 

På Clas Ohlson i Barkarby var kalluftfläktarna slutsålda igår då jag besökte butiken och det är sånär som outhärdligt att vistas inomhus oavsett tidpunkt på dygnet i den här värmen. För mitt vidkommande  känns det först nu att husbetongen börjar värmas upp dagtid då solen ligger på, men på nätterna är det paradoxalt nog på gränsen till att jag får vrida på värmefläkten i den halvplanslägenhet jag bor i på nedre botten.

Lade märke till idag att bilar som stod på kundparkeringarna gick tomgång för att ac:n skulle ge svalka.