Såg dramafilmen "Angel" i eftermiddags från 2008, regisserad av Colin Nutley. Helena Bergström som är gift med regissören spelar förstås titelrollen oavsett om hon passar för den eller inte. Hon får rollen som sångerska, men sjunger inte i filmen eller visar prov på annan musikalitet, och inte de andra rollinnehavarna heller. Angel är en popstjärna vars stjärnglans har avtagit genom åren. För att uppnå massmedial uppmärksamhet föreslår hennes man och manager Rick, som spelas av Rolf Lassgård, att hon ska iscensätta sin begravning, för att senare göra comeback livs levande.

I Colin Nutleys filmer går rösterna höga och det bråkas och stökas. Jag blir så trött på Bergströms begränsade förmåga att fånga känslostämningar i kroppsspråk och ansiktsuttryck, men hon är i varjefall bra på att skrika och ofta. Så har vi skådespelare som Johan Rabeaus, och Rickard Wolff som av någon anledning alltid är med i filmerna, men sedan 2017 är han avliden på riktigt. 

Vi behöver inte gilla och tycka lika och väl det.

Ringde blodcentralen idag och fick veta att det är tidsbokning som gäller för plasmadonation. Eftersom landstingen säljer blodplasma till läkemedelsindustrin för ett antal miljoner kronor varje år, är det viktigt att vi som blodgivare får en adekvat reseersättning för prestationen. Blodet är inget annat än en sälj- och köpvara som så mycket annat. Två rabattcheckar på femtio kronor är det gällande marknadsvärdet på den livsviktiga plasman som räddar våra medmänniskors liv, tycker politikerna i Uppsala län, men generositeten varierar från län till annat.

Man kan fråga sig hur många av våra folkvalda politiker och toppchefer inom läkemedelsindustrin som lämnar blod.