Besökte förmiddagens gudstjänst i Uppsala. Saknade lovsångerna den här gången som lyfter, vilket beror på vem som leder mötet och predikar.

"Sjung med glädje" löd rubriken på sångaftonen i Equmeniakyrkan, Vallentuna. Upplägget var mer en sångövning inför påsken där det fanns möjlighet att välja ut ett antal önskesånger. Medelåldern är hög på den här typen av samlingar, jag hade inga större förväntningar, ett femtontal personer. Församlingar har olika sångtraditioner. Åbybergskyrkan drar uppåt åttio, nittio besökare på söndagsgudstjänsterna, fick jag veta.

Har inte så mycket mer att tillägga annat än att det blåst friska vindar idag med vårsol och dagstemperaturer därefter.

Lördagskaffet intogs i Sollentuna galleria på förmiddagen. Vi diskuterade ordet "Muzak" alltså den skvalmusik som strömmar från högtalarna i hissar, på arbetsplatser och restauranger vars uppgift gagnar olika syften. Att lugna eller att öka konsumtionen, arbetstakt och motivation. Vare sig vi vill det eller inte, ursprungligen ett kommersiellt amerikanskt påhitt på trettiotalet. Idag var det softad sjuttiotalsmusik som kändes avkopplande och inte så påträngande.

Tog pendeltåget från Märsta till Nynäshamn och medverkade på en kafé- och  trivseleftermiddag med andligt sång- och musikutbud och hembakad semla. Ställde bilen på pendlarparkeringen. Pendeltåget är ett  ekonomiskt bättre alternativ och mer miljösmart. Dessutom är det inte lika tröttande som det är att sitta bakom ratten. Förlorade en halvtimme på det ungefär, men det är det värt och tog en timme och trettio minuter i restid.

Konstaterade att säsongens första Tussilago har spruckit ut, och lyste med sin gula och lite blygsamma närvaro längsmed de soluppvärmda dikesslänterna i Uppsala i dag. Ett välkommet ogräs kan man säga. 

Två tjejer i lågstadieålder kastade en glasflaska på gångvägen och blev tillsagda att plocka upp skärvorna efter sig av en arg hundägare. Jag hjälpte till med att plocka upp glaset i en slängd plastpåse. Även den tomma metallburken hamnade på sidan av gångvägen. Uppmanade dem att de kunde panta burken och köpa godis för summan.

Jag minns att man från skolans håll och hemifrån fick uppmaningen i tidig ålder att inte kasta eller att plocka upp skräpet efter sig från marken, det sitter i. Håll Sverige rent. 

Vaknade trött i morse, vilket påminner mig om skolgången under tonåren, men numera som äldre vaknar jag oftast utsövd. Kanhända är det järnbristen som orsakar tröttheten efter blodgivningen. Vi får tjugo järntabletter för att kompensera järnbristen som uppkommer efteråt. 

Gjorde ett besökt på församlingen Arken i

Kungsängen igår kväll. Lyssnade på församlingspastorn Gunnar Bergling som jag tycker är en kunnig och andligt stark predikant med bra retorik och humor. Lokalen på industriområdet ligger lite avsides till och samlar få besökare vardagskvällar. Han är värd att lyssna på. 

Tog en kryddstark Zinger kycklingburgare på Kfc restaurangen på Blocks handelsplats i Bromma i nitotiden efter kvällsmötet. Ersatte pommesen med Coleslaw. Halloumiburgare fanns också i menyn som på andra restauranger just nu som vegoalternativ. Kedjan har ännu bara ett fåtal restauranger att välja på. Det är en utmaning att lotsa mellan miljöhållbara matalternativ och samtidigt välja vegetariskt och ligga på en låg kolhydratnivå.

Idag firas det persiska nyåret Nouruz som jag skrev om här på bloggen för en vecka sedan. Frågade grannen som är aktivt troende muslim om de firade persiska nyåret, men kände inte till nyårstraditionen.

Tog en snabb promenad på motionsspåret, Ingegerdsleden, vid Löwenströmska sjukhuset och förbi Hammarby kyrka idag.

Runstenar finns det gott om i Mälardalen, utanför kyrkmuren vid Hammarby kyrka får vi veta att det var Illuge som lät resa stenen åt Djärv, sin fader, Assur och Fulluge åt sin broder.

Runstenen som är rest inte så långt från Vikbanan, racingbanan i Väsby, har ett sådant kulturhistorsiskt värde att den är belyst. Ristningen är ett vackert exempel på runmästaren Öpirs konstnärsskap. Han var verksam under 1000-talets senare del. "Olov och Gunnhild läto resa stenen efter Gunne, sin son, och Kättil lät efter sin Broder." Man blir väl inte så mycket visare av den inskriften. Olov är fortfarande ett mansnamn som förekommer i våra dagar och så är det för ovanlighetens skull ett kvinnonamn inristat i stenen.

Blodcentralen skickade ett meddelade i förmiddags om att mitt blod har kommit till nytta för en patient. Samtidigt som jag tänker att det är aktieägarna inom läkemedelsindustrin som gör sig förmögna på min plasma. Tid och pengar som jag försakar genom att donera. Till en del är det nog tyvärr så, men här går det förmodligen direkt till en patienten om man ska tro innehållet i meddelandet.

Promenerade i rask takt längsmed strandpromenaden i en timme ungefär från Sjudargården ut mot hamnen i Sigtuna vid middagstid. Totalt sett blev det kroppsrörelse i två timmar. Det är en promenadsträcka som jag aldrig tidigare gått trots att jag befinner mig ofta i Sigtuna. Smorde in fötterna efteråt eftersom de blir torra och hettar av att gå längre sträckor. 

Eftermiddagskaffet intogs på Figges konditori på Edsbergs torg. Första besöket, förmodligen inte det sista.  Även här var minisemlan stor nog att kallas för mellangräddbulle. Konditoriet drog en åldersmässigt bred grupp gäster och ursprung. Några barnfamiljer, helylletanter på riktigt med basker och handväska och även ungdomar.  Lägger ut bilder för dagen.

Besökte blodtappen på Akademiska i kväll. De har kvällsöppet till åtta måndagar, så det fungerade tidsmässigt bra för mig att ta mig in till Uppsala den här gången. Det råder brist på blod just nu vilket har delvis med influensan att göra, och så har blodgivningstrailern varit inne för reparation.

Ringde Blodcentralen i fredags för att vara säkert på att jag kan lämna blod när jag behandlar den torra huden med Kanoderm. 

Skänkte gåvan till Läkare utan gränser. Det finns ett antal hjälporganisationer att välja på, landstinget snålar in på biobiljetterna man fick förr som kompensation. Lagret för blodgruppen +AB var tömt, vilket var anledningen till att jag åkte in.

Åldergränsen för att ge blod är åttio år, så jag har rätt många år kvar om jag får behålla hälsan och förståndet. Om Gud vill och jag får leva, sa farmor.  Man tar så mycket för givet.