Har faktiskt inte tränat på gymmet på snart fyra veckor, men ikväll blev det av. Körde mage, axlar, rygg och så crosstrainern. Förmodligen blir det några intensiva promenader framåt i veckan, så det får räcka. Vägde in mig på åttio kilogram.

Fick ett bra samtal i bastun efteråt med en kroppsbyggare som jobbat som dörrvakt med boxarbakgrund. Vi gled in på religion eftersom han var bekännande muslim, och den arbetarklassbakgrund som vi båda delar. Man kan inte bortse från att boxning är en arbetarklassport som drar främst ungdomar i förorterna. Idag är det idrotter med de stora pengarna som får mest utrymme. E-sporten är en sådan som vi får räkna med i framtiden, även om vi ser det idrottsliga i prestationen olika.

Det existentiella frågorna bär vi med oss ju äldre vi blir. Personer drogar ner sig i brist på mening med livet, och hörde i bakgrunden en man i min ålder i omklädningsrummet som hade samtal med kompisen om systerns bortgång och hur sjukvården fungerade i slutskedet. Att träna på gym garanterar inte heller ett friskt liv fritt från ohälsa, men man kan ändå hoppas på några år extra för att kunna orka jobba fram till sextiofem, kanske sjuttio. 

Visade mina persiska vänner runt i det vårsoliga Sigtuna stad med omgivningar i eftermiddags i bil. Trots att de vistas i Sverige rätt ofta har det inte blivit av. Eftersom kvinnan är allmänpraktiserande läkare i London, blir det mycket prat om hälsofrågor, arbetstider och annat kring sjukvården. Det finns likheter med den svenska sjukvården och samhällstillståndet, liksom ungdomars psykiska ohälsa.