Hämtade ut lådan med Accu-Chek testremsor på Ica i förmiddags. En burk på 50 remsor fanns med i paketet den här gången, kanske den sista som Stockholms läns landsting levererar. Remsorna har jag till att kontrollera blodsockernivån varje morgon. En burk kostar 201 kronor om jag köper dem på apoteket.

Samtidigt kan jag tycka att den här typen av egenvård genom kostbehandling, och som bevisligen ger så goda behandlingsresultat, borde bemötas på ett generösare sätt. Det besparar landstinget vårdkostnader.

Utan att göra något större sak av det hela, eller att någon annan ställde till med något, passerade födelsedagen rätt så obemärkt, bortsett från gratulationer via sms. Gudstjänst på förmiddagen i Uppsala, och en fika med jordgubbscheesecake och vispgrädde på eftermiddagen med en kompis i Sigtuna stad. Det var lutning på kafébordet så resultatet kan vi se i bild.

Upphovsrättsligt sett är jag osäker på om det är tillåtet att publicera konst på bloggen, så jag länkar in på www.artnetco.eu för att vara helt säker.

Anders Åberg och Lisa Leander Ahlgrens arbeten tilltalar mig mest av det som ställdes ut på Sigtuna kulturgård. Sigtunabilder från eftermiddagen.

På Shellkvittonas baksida får vi några rader bilprosa som för tanken tillbaka till bilismens guldålder, tiden innan vi talade om oljekris och klimatpåverkan.

För mig innebar körkortet frihet som gav mig både arbete och mobilitet, inte bilen i sig. Den medför bara kostnader, en frihet som varar så länge det finns bränsle i tanken och pengar på kontot.

Vaknade trött i morse igen, vilket berodde på det sena träningspasset på Sats igår kväll. Det blir mest muskelstyrka, konditionen får jag av de timmeslånga promenaderna varje dag, mycket tack vare stegräknaren. Bastun var avstängd med tanke på energiförbrukningen, men jag tror att det även beror på kort om personal över sommaren. Nu är det så pass ruggigt ute, så bastuvärmen behövs. 

Lade ifrån mig plånboken i en lägenhet jag besökte idag, tacksam över att det var just där den återfanns. Men det försenade mig till andra besök som skulle uträttats under eftermiddagen, och det blev stressigt. I mer eller mindre medvetet tillstånd lägger jag ifrån mig plånboken på golvet och glömmer total bort den. 

Har funderat på att ta med mig bara det nödvändigaste, ett betalkort och körkortet efter det det som hände idag. Nu förtiden finns det mesta i mobilen, men den kan man lägga ifrån sig också eller tappa. 

Det är en märklig diskussion som pågår i media angående böneförbudet i Bromölla kommun. I början av sommaren togs beslutet att kommunanställda inte skulle ha rätt att bedja på arbetstid, oavsett religion.

www.aftonbladet.se/nyheter/a/g7rbdk/bad-pa-arbetstid-anmaler-sig-sjalv 

Förbudet gäller som jag ser det, religioner som utövar sin tro genom att på en särskild avsatt tid gör kroppsrörelser på en matta under pausvila. Det är helt omöjligt att hindra en troende att kontemplera bakom en bussratt eller framför en datorskärm på arbetstid, lyssna på andlig musik, om ingen uppmärksammar det.

Jag har aldrig sett en bekännande kristen avsätta särskild tid för bön på en arbetsplats genom knäfall och böneutrop. Inte ens prästerna gör det, bortsett under pågående mässa.

Gud är genom Sonen och  den helige Ande allstädes närvarande oavsett politiska beslut som försöker begränsa människors frihet att utöva sin tro.

Fick ett bra samtal med sjuksköterskan på Vårdcentralen i förmiddags. Eftersom jag bara fick en burk med Accu-Chek testremsor för blodsockermätningen levererad förra gången, var det dags att beställa nya igen. Förmodligen kommer inte Stockholms läns landsting att leverera testremsor i lika stor omfattning som tidigare för oss som har kontroll över vår kostbehandlade typ 2-diabetes. Det är annat för patienter som injicerar och tar metformin.

Tanken är den att vi inte ska mäta blodsockernivån så ofta, om inte kroppen ger signaler på annat. Sjuksköterskan nämnde att fingrarna tar skada av det regelbundna nålstickandet efter en längre tid, vilket jag inte tänkt på. Frågan är hur skadligt det verkligen är.

Jag får nöja mig med att mäta blodsockernivån tre morgnar i veckan framöver beroende på hur många testremsor landstinget levererar. Kanske färre än så, om jag inte köper egna på apoteket i fortsättningen.

Blodsockernivån låg fastande i morse på 5,1 mmol/mol.  

Förutom ett och annat fyrhjuligt arbetsredskap är det cykel och dragkärror som gäller på Norröra. Tiden tycks stå still i de här miljöerna, men för de fem bofasta familjerna på ön är det nog inte en så isolerad plats med tanke på den teknik vi använder idag. Det omsorgsfullt utsnidade huset med veranda i bykorsningen kallas "pepparkakshuset", men fick inget svar på vad huset har haft för uppgift. Kunde se på nätet att huset hyrs ut till turister.

Den runda plåtskylten, den sjunde och sista bilden längst ner, kallas för semafor eller plåtstins, och skall fällas upp om vi vill gå ombord på skärgårdsbåten. Man kan väl säga att vi hade flyt, det var en passagerare med bättre resvana än vi som skulle gå på vid Östanå, annars hade vi nog blivit akterseglade. Dessutom måste man säga till på återvägen var man vill stiga av.

Vi kanske skulle valt en annan dag, lite varmare och soligare. Jag tänker på de första scenerna i Vi på Saltkråkan när familjen Melkersson besöker ön i ösregn, det otäta hustaket, och skorstenen som röker in. En annan sommar kanske, nu har jag varit där, äntligen.

Det är värt att nämna att inte alla scener hämtades från Snickargården, det filmades även nere vid badviken, inte så långt från gården. Jag sökte efter familjen Granqvists livsmedelsbutik, men fick veta att butiksmiljön spelades in i ett gulmålat hus på ön, någon riktig livsmedelsbutik finns fortfarande inte på Norröra. Det kändes snopet. Numera sker mattransporter ut till öarna med båt, men vad hjälper det dagsturande turister som besöker ön. Filmscener spelades också in på grannön Söderöra. Det doftade från ängsblomster och rosor längsmed gångvägarna.

Ett för tillfället stängt sommarkafé finns på ön men som har öppet helger under turistsäsongen. Kaffe och något att äta kunde man annars få på båten.