Ställde bilen vid vägkanten längsmed länsväg 263 i höjd med Lövstaholms gård i förmiddags, och promenerade grusvägen fram genom den skuggiga allén som leder till gården. Huvudbyggnaden brann ner till grunden 1793 och byggdes aldrig upp. I dag återstår två vitmålade flyglar, och jag får känslan av att något fattas när en så viktig byggnad som skapar helheten, gått förlorad.

Lägger in bilder från omgivningarna. Gamla vägar som mist sin betydelse men som triggar igång fantasin när man tänker på hur det kan ha sett ut några sekel tillbaka i tiden. Lite undangömd i grönskan kan man se den gula plåtskylten "Ej obehöriga  motorfordon" på vänster sida om grusvägen, som vittnar om tidigare vänstertrafik. Den långa allén i bild. Man kan se "Lövstaholmsbacken" skymta i bakgrunden.

När landsvägen hade Europavägstatus var backen försedd med stigningsfält för att underlätta för långtradare och långsammare fordon i uppförslutet. Vägverket har också lagt betong på vissa avsnitt i vägbanan, men är numera belagd med asfalt.