Vad jag kunde se var det en yngre man som satt ute på en av husens farstukvistar, hade ställt motorcykeln ifrån sig ett stycke länge bort på gräsplanen. Annars såg det rätt ödsligt ut. Mitt i veckan, och semestrarna är i stort sett över.

Lägger in en bild på slipstenen förankrad inpå knuten på en av bodarna. En sådan fanns på farföräldrarnas soldattorp utanför Arlanda under min uppväxttid. "Så skall en slipsten dras", är ett talesätt som hänger med fortfarande i min generation.

Den rosa träskapelsen är ett tröskverk som drevs med remmar från en traktor och gav ett öronbedövande oväsen ifrån sig. "Låter som ett tröskverk", är ett annat talesätt som man svängde sig med förr, med ett stort mått av sanning i påståendet.

Morfar hade en sådan i drift inne på logen som torpare. Den flagnade skylten "Modins Knivsta Uppsala." berättar att tröskverket levererades från Bröderna Modin & Co i Knivsta som sålde bland annat jordbruksmaskiner.

Hur det kommer att se ut med ägandeförhållandena för Viby by får framtiden utvisa. Statens fastighetsverk gick ut med att de vill sälja kulturarvet i början av året.

De flesta av byns gårdar är från 1800-talet. Flera filmer, bland andra "Rid i natt" och "Glasblåsarens barn" har spelats in i den tidstypiska miljön. Här finns också de nyligen funna lämningarna av en romansk stenkyrka från tidig medeltid. I Viby anlades på 1100-talet ett cistercienserkloster med terasser för odling. Cistercienermunkarna byggde hus av sten i en för sin klosterorden traditionell arkitektur. 

Några lämningar efter klosteranläggningen har ännu inte påträffats i Viby.

Viby by är en del av vårt gemensamma kulturarv och förvaltas av Statens fastighetsverk. Byn är statligt byggndsminne sedan 1940, det grå minnesmärket i bild ser samtida ut. 

Att vandra genom de sagolika änglamarkerna känns som att befinna sig i en annan tid. Gärsgårdar och knuttimrade hus i falu rödfärg, försedda med mossbevuxna halmtak. Inhägnade betande gutefår som håller landskapet öppet. Ett fåtal som joggade förbi, promenderade i rask takt eller for fram på terrängcykel.

Vi var ensamma om att ställa bilen på grusplanen. Den blå upplysningsskylten ger oss en historisk inblick med orienteringstavla över området.

Dagens promenad i det natursköna landskapet mellan Viby by och Wenngarn utanför Sigtuna tog nästan tre timmar, en del av den utstakade orangemärkta Upplandsleden. Vi gjorde ett kort uppehåll på sidan om den smala grusvägen som leder till Viby by för att bese runstenen i området längsmed den steninga och sluttande gångstigen. - Här är det namnen i runristningen och stenens läge som har något att berätta.

En vän tog ut kontanter så jag klarar mig tills betalkorten kommer om några bankdagar, jag tappade ju plånboken igår kväll. Bilen måste tankas och det fattades kaffe och kokosmjölk. Det var en väntetid på en timme till Polisen med köplats 73. Fyllde i en förlustanmälan på nätet. När man spärrar okq8-kortet är det en dansk röst som svarar, jag fick upprepa siffrorna några gånger innan språkförståelsen blev mindre bister.

Tog en halv espresso med kompisen på Espresso House i Märsta centrum mot eftermiddagen. Det ser ut som att den lilla koppen redan är påbörjad i bild, men det är den inte. Fick en chokladbit som tilltugg, såg rätt tråkig ut med ljus beläggning på ytan.

Det var vattansamlingar i de mjuka fåtöljena på uteplatsen efter regnet. Vi satte oss på en av sittstolarna som hade sugit åt sig av vätan, vi blev sura om rumporna.

En del av dagens entimmeslånga promenadsträcka gjorde vi i området kring Eneby gård utanför Sigtuna där ekonomibyggnaderna förfaller. Skyltar varnar för rasrisken. Det bereds plats för nya bostäder i området, den naturliga nedbrytningsprocessen får göra sitt. Sökte efter en större mangårdsbyggnad i närheten av gården, men hittade ingen, gissningsvis är huset rivet.

Blindfönstret på kortsidan av ekonomibyggnaden lyfter i det rödmålade, och krönet över fönsterramarna har fått en liten försköning.

Blixten har nog slagit ner i eken på gårdsplanen. Solen hettade mot ryggen på förmiddagen, men övergick till regn och svalare väderlek vid middagstid.

Nässelfjäril är en av Sveriges vanligare och färgstarkare dagfjärilar, i bild.

Har länge tänkt på att göra ett bildtema på gamla stenbroar. Vid Sigtuna tull på vägen mot Sigtuna ser den uppmärksamme den väl bevarade kilstensbron ute på fältet från vägen. Dåtida vägnummer 263 mot Sigtuna avvek från den gamla krokiga oljegrusbelagda Riks 13 mot Uppsala på femtiotalet. Vägen benämns fortfarande i vardagligt tal som "gamla E4 " med länsvägsnummer 255.

Tappade plånboken där ute i terrängen, men det får jag återkomma till.

Lägger in bilder av den regntyngda Ingridbergmanrosen utanför mitt köksfönster. Det var inte mer än tretton plusgrader i tiotiden, kändes kyligt. Har hunnit med två gudstjänster idag, hur förekommande det nu kan vara, och gått 7082 steg runt idrottsplatsen Midgårdsvallen i Märsta.