I förra veckan läste vi i nyhetsflödet en ny studie från Karolinska Institutetsom visar på att chaufförer, fabriksarbetare och städare har tre gånger högre risk drabbas av typ-2 diabetes än högskolelärare och sjukgymnaster.

Yrkesrelaterade faktorer som stress, oregelbundna arbetstider och stillasittande skulle kunna bidra till yrkesförarnas, fabriksarbetarnas och städarnas ökade diabetesrisk. Men till stor del handlar det om vilka levnadsvanor man har. De har mer övervikt, sämre kondision och röker mer än personerna i de yrken som har en låg risk.

www.dagensmedicin.se/artiklar/2019/09/18/vissa-yrken-kopplas-till-okad-risk-for-typ-2/

Även om det är bra att röra på sig har ändå kosten störst betydelse ifråga om välbefinnande och risken att drabbas av typ 2 diabetes, som jag ser det. Den är dessutom ärftlig. Sedan tidigare har det forskats om att det också beror på socioekonomiska orsaker.

Livsmedelsindustrins översötade produkter och markanadsföringsmetoder lär nog vara en av största riskfaktorerna till att utveckla diabetes typ 2, men det nämns inte i forskningsrapporten.

Såg dramafilmen "Gran Torino" från 2008 på DVD igår kväll. Filmen är regisserad av Clint Eastwood som även spelar huvudrollen. Eastwoods yngre son Scott Eastwood medverkar och filmmusiken komponerades av den äldste sonen i familjen, Kyle Eastwood.

Handlingen påminner mycket om dramafilmen "En man som heter Ove" som hade premiär på de svenska biograferna i december 2015.

Den missnöjde krigsveteranen Walt Kowalski har svårt att acceptera samhällsförändringarna och de nya asiatiska grannarna som bor intill i det eftersatta bostadsområdet.

Inledningsvis börjar filmen med att grannpojken Thao tillsammans med kusinen, som vill locka in Thao i gängkriminalitet, försöker men misslyckas stjäla Kowalskis ögonsten, en grön Ford Gran Torino, årsmodell 1972. Den bil han var med att montera rattstången i.

Med tiden lär Walt känna empati för blyge Thao, den asiatiske tonåringen av Hmongfolket, de flesta med buddhistisk anknytning. Vänskapen med grannfamiljen börjar gro och Walt försöker få pli på Thao så småningom.

De gemensamma dragen hos Walt och Ove är stigmatiserad sorg och skuld som gör dem svåra att umgås med. Det uttrycker sig i bitterhet och aggression mot allt och alla. Filmen återspeglar det hetronormativa amerikanska arbetarklassamhället, i varje fall på ytan, och i genusperspektiv. 

Det går ut över vad som anses vara typiska mans- och kvinnosysslor. Replikduellerna är råa men hjärtliga, ibland känns fraserna lite konstlat tillgjorda.

Kyrkan och de existentiella frågorna får ett stort utrymme i handlingen. I det här fallet den unga katolska prästen Fader Janovich som Walt ser som en oerfaren och överutbildad oskuld, en padre som han inledningvis inte vill bikta sig inför. Men Janovich går in för sitt kall och gör ett bra jobb som ansvarstagande församlingsherde.  

Men händelserna kring Walt tvingar honom att försvara sina grannar mot det våldsamma och hotfylla kvartersänget. Han blir avslutningsvis skjuten, obeväpnad, av gänget som därmed blir frihetsberövade.

Det finns mycket att reflektera över när det gäller handlingen, men jag sätter punkt här. 

När man som jag äger en gammal bil som repareras relativt ofta, får man veta mer om teknik och slitage än om man kör en  nyare bil med låga miltal. Det finns två typer av bromsok - flytande och fasta. Flytande bromsok som sitter på Kian, fungerar genom att hela bromsoket rör sig på glidpinnar som är monterade i okhållaren. Denna oktyp har bara kolvar på ena sidan av bromsskivan.

Nu var det just en utsliten glidpinne som ställde till det. Själva oket fungerade och behövde därför inte bytas och den beräknade reparationskostnaden halverades. Något över 1 400 kronor med nya bromsbelägg och arbetstid. Bromsgnisslet som jag trodde kom från det bakre bromsoket på vänster sida, hade med glidpinnen att göra och gnisslet har upphört.

Mekanikern erbjöd en lånebil igår, men han ändade sig och jag skulle få skjuts till hemadressen. Eftersom jag har stegräknare i mobilen, tog jag en promenad och gjorde mina steg för dagen. Det var bara fem plusgrader i morse, så det gällde att klä på sig ordentligt.

Kände sug efter ett torrt fruktigt druvvin, köpte därför det buteljerade alkoholfria röda vinet från Carl Jung Cabarnet Sauvignon 750 ml. Kolhydratmängden ligger på hyfsade 3,5 per 100 ml. På Ica Maxi den här gången. Livsmedelsbutikerna har ett bredare utbud än Systembolaget av alkoholfritt är min erfarenhet.

Även om bromsoket hade kommit får jag vänta till imorgon med verkstadsjobbet, bromsbelägget var så pass nedslitet att det måste bytas ut samtidigt. Jag får räkna med att de främre stötdämparna måste bytas framöver också.

Klippte mig i tisdags hos syrianerna, grabben knappade på mobilen, fick putta honom lätt på axeln för att han skulle göra sitt jobb. Mobilen hade lagt av, och han hade inte puk-koden. 

Den här salongen har några krucifix hängande på väggen vid kassan. Då känns det spontanare att gå in på andliga spörsmål när man får en koppling till Jesus Kristus lidande på korset och deras traditionella ortodoxa kristna tradition.

För den nyfikne och vetgirige finns det alltid något nytt att upptäcka och lära.

Trots sol kändes det svalt när vinden låg på idag. 

Prommenadsträckan gick längsmed Askare hage naturresarvat ut mot fågelåskadartornet vid Garnsviken i Wenngarn.

Den nötkreaturras vi ser i bild är Higland cattle som har sitt ursprung i Skottlands högländer, alltså skotsk höglandsboskap. Det är lite av Hedenhös över rasen.

I fågeltornets postlåda fanns en anteckningsbok där man kunde skriva några rader. Boken har hängt med sedan 2009 och var fullskriven och rätt tilltygad.

I Wenngarn ser man nybyggda villor i mångmiljonklassen och rostiga lyktstolpar som saknar glaskupor utanför tomtgränserna. 

Man kan fundera över anledningen till att det drogs vägbelysning så långt ut i åkerlandskapet. Det kanske låg en idrottsanläggning eller ekonomibyggnader i området. 

Vi tog en kaffe på Kulturstallet, utomhus. Brysselkex och pralinkaka, hembakt.

Kilometerräknaren i Kian slog om till femtiotvå tusen mil i måndags. Gjorde ett besök på verkstaden för att se över gummiupphängningarna till avgassystemet. Det är något som slår under bilen när jag kör över ojämnheter i vägbanan, och sådana finns det gott om. Stenbelagda fartgupp, trippelpucklar och höga trottoarkanter.

Men nu är det vänster främre bromsok som ligger på och osar bränt, så ett nytt har beställts, och kommer förmodligen att bytas ut redan i morgon. Det var tal om att renovera oket, men då ges ingen garanti på jobbet.

För första gången fyllde jag på diesel för över sju hundra kronor i går kväll, full tank. Världsmarknadspriset på råolja har stigit. 

Bortsett från priset, 16:95 kronor för 24 gram, är ostsnacksen från italienska Granarolo ett utmärkt LCHF-alternativ för oss som vill hålla nere på kolhydraterna och sockret vid fredagsmyset. Mycket ostsmak och riktigt gott. Påsarna med Rosmarin var prisnedatta till en femma på Coop.

Vi vände vid Viks motorcrossbana som blev slutmålet för dagspromenaden vid sjön Fysingen. Det jag först trodde var en vitmålad rullsten, visade sig vara en Jätteröksvamp som det fanns många av inom det inhägnade grönområdet i Wik-parken i Upplands-Väsby. De liknade mindre fotbollar i omfånget. Parken är stängd för en omfattande ombyggnad.

Runstenen U 237 överraskade. Området omgärdas av ett stängsel som det gick att passera in genom, men hur det blir med tillgängligheten framöver att besöka fornlämningen, återstår att se.

Här var det runmästaren Öpir som ristade. Namnet Öpir betyder ordagrant roparen, alltså gaphalsen, och skulle kunna tänkas vara ett öknamn.

Han är en av de runmästare som efterlämnat allra flest verk, omkring åttio stycken, varav de flesta är signerade.