Aftonbön

Ingen stund är som denna,

kvällens sista, tysta timma.

Inga sorger längre bränna,

inga stämmor mera stimmar.

Tag då nu i dina händer

denna dagen som förflutit.

Visst jag vet: i gott du vänder

vad jag hållit eller brutit.

Ont jag tänker, ont jag handlar,

men du läker allt och renar.

Mina dagar du förvandlar

så som grus till ädla stenar.

Du får lyfta, du får bära,

jag kan bara allting lämna.

Tag mig, led mig, var mig nära!

Ske mig vad du sen må ämna!

Ur diktsamlingen "Moln"

Karin Boye