Under en lång tid har jag uppmärksammat att milstolpen L2016:4135 i stenpostamentet längsmed Lövstaholmsbacken, numera länsväg 255, saknades. Befarade att ett fornminnesbrott hade begåtts. Kontaktade för några veckor sedan först Riksantikvarieämbetet, men det låg på Länsstyrelsens ansvar som har översyn över våra kulturhistoriska fornlämningar. Fick inte tag i någon som ansvarade för just det området, och tänkte att jag skulle återkomma.

Nu för några dagar sedan såg jag att milstenen var åter på plats. Förmodligen har den renoverats och siffror liksom bokstäver är ifyllda med svart färg. Stenen är kantskadad, bokstäver saknas sedan tidigare.

Den här typen av fornminnen berättar väl inte så mycket, men man får se stenen i ett större historiskt sammanhang.

Vem vill påminna sig om det gamla fattigsverige, men skänker ändå en tacksamhetens tanke. Trots de stora växande inkomstklyftorna vi ser här i Sverige, har nog de flesta det relativt bra. Fattigbössan är upprest utanför Vaxholms kyrka.

Slog mig ner i en av de låga vita utefåtöljerna på outleten i Barkarby timmen före stängning igår kväll. Ett fåtal besökare på området, kvällsluften kändes behaglig efter dagens högsommarvärme. Barkarby handelsplats i Järfälla öppnade redan 1994 på det tidigare Hägerstalunds flygfält, vilket präglar områdets karaktär med kulturminneskyddade byggnader. Området har senare byggts ut ett flertal gånger. Handelsplatsen heter egentligen Stockholm Ouality Outlet, om man ska vara noga.

Butiker och restauranger öppnar upp och stänger ner i takt med konjunkturväxlingarna. Jag minns att jag köpte cd-skivor på CD-Outlet med ingång i hörnet på den gula fastigheten i bild. Besökte Pizza Hut och det nu till historien förpassade hemelektronikkedjan Expert där jag skaffade min första bärbara.

Tänk att det går maskmode i munskydden, symbolen för coronakrisen. Jag tycker att den påminner om något annat.

Den femte, alltså i onsdags för en vecka sedan, publicerade jag en bild av runstensfragmentet i grå granit i Engelska parken på Rosersbergs slottområde. RAÄ-nummer L2016:7660 ( Norrsunda 70:1), säger inte så mycket. Däremot får man fram mer information av att söka på inventeringsnummer U-420. Texten lyder:  ...resa denna sten efter Björn, sin son

Stenen fanns dokumenterad år 1634 på Norsa gård på vars marker slottet byggdes. Fragmentet hittades i sjökanten och flyttades år 1940 till sin nuvarande plats.

Datering: Vikingatid; 750-1100  https://kulturbilder.wordpress.com

Gräset var för dagen klippt kring fornminnet då bilderna togs igår.

Stensättning Norrsunda 96:1

L2016:8162. I närheten av Norrsunda kyrka och ovanför den södra infarten som leder till Arlanda flygplats i Sigtuna kommun, stannade vi till i dag för att titta närmare på fornlämningarna inte så långt från Åshusby. I beskrivningen av stensättningen i bild, uppges att det troligen inte rör sig om en fornlämning. Området är ett gammalt grustag, en del av Brunkebergsåsen, och används för hästsport. Det känns övergivet, men samtidigt vittnar de upptrampade stigarna om aktiviteter. 

Det har varit högsommarvärme idag med en dagstemperatur på trettioen plusgrader. Det spelar liksom ingen roll om ac:n kyler, gångkläderna blir fuktiga ändå. När luften är fuktig får svetten svårt att avdunsta och börjar rinna istället. Det kändes behagligt att sitta ute i skuggan. Bilder från dagens fika på Torsåkers säteri.

Om ni går tillbaka till gårdagens inlägg om runsten U 427 har jag lagt till den oväntade historiska bakgrunden som jag fick söka mig fram till.

Runsten U 427 Vallstanäs

Runsten L2016:8054 ( Norrsunda 58:1) består av ljusröd granit och är enligt noteringarna lagad med stenkitt. Man kan tydligt se ett borrhål i stenen. Det stod redan i noteringarna 1979 att ristningen borde rengöras och området röjas. Stenen står upprest vid en bergssluttning inte så långt från rondellen i industriområdet Kilenkrysset i Rosersberg. Vad jag kan se består den av minst tre ihopsatta delar.

Beskrivning och uttydning av runskriften saknas liksom inventeringsnummer. Det har vuxit upp sly i området, men tar man sig uppför bergsslänten från gamla Stockholmsvägen går det lättare att söka sig fram till fornminnet bland snåren. Av mossan på stenen att döma har den stått mer skuggigt till innan, området har röjs från sly tidigare.

När ett fornminne är välbesökt är det oftast en stig upptrampad till sevärdigheten, men stenen tycks vara rätt okänd för allmänheten och skyltning från vägen saknas.

Runstenen dateras till c:a 1020-1050. Tog bilderna i går eftermiddag.

På nätsidan https://kulturbilder.wordpress.com/2016/01/19/runstenar-uppland-u-427/ fann jag numret U 427, Vallstanäs, Norrsunda socken, Ärlinghundra härad, Sigtuna.

Se även www.christerhamp.se/runor/gamla/u1/u427.html   där ett foto på stenen är publicerad från sommaren 2006. Man ser tydligt att runstenen är omgiven av en tätare växtlighet. Området bär inom parentes namnet Linsunda.

Historisk bakgrund

Historik som omfattar runsten U 427 finns att ladda ner på pdf-filen

sri_uppland_b07_h02_text_2.pdf

Där står följade citat:

"Att han icke varit någon van runristare framgår av den mycket enkla ornamentiken och av själva huggningstekniken".

Runkunnig med knappa språkkunskaper

"Inskriften, som är anbragt i en slinga, vilken på vanligt sätt går runt stenens ytterkanter från vänster till höger, innehåller runor men de ger icke någon språklig mening. Här och var igenfinner man tydliga spår av runornas ordning i runraden. Ristaren har tydligen varit runkunnig, men knappast språkkunnig. Han har icke avsett att åstadkomma en tydbar inskrift".

"Ett stycke av toppen med inskriftsslingans översta del saknas. Den fanns på 1600-talet men är nu borta på Dybecks teckning. Ristningen är tämligen djupt huggen. Spår av mejselhuggen äro flerstädes tydligt framträdande, t. ex. i korset".

Apterad till grindstolpe

"Runstenen stod redan i början av 1600-talet vid stora vägen, nära Linsunda by. Den har senare blivit apterad till grindstolpe och flyttades av Dybeck på 1860-talet till sin nuvarande plats. Den var då sönderslagen i två delar, som hopfogades med järnband och dubbar.  År 1940 borttogs dessa, och lagningen ufördes med stenkitt".

Runstenen U 427 har en oväntad intressant bakgrund. Och nu har vi fått svaret på varför runskriften inte är översatt, och kommer förmodligen inte bli det.

I Rosersbergs slottspark träffar man på en intetsägande runsten som saknar skylt med referensnummer och runtextuttydning. Riksantikvarieämbetet har ändå granskat stenfragmentet L2016:7660 i bild (Norrsunda 70:1).

Det blev inget utefika, men väl en promenad i slottsparken och sittande i sofforna på terassen. Det är gott om föda för änderna nere vid slottsbryggan.