I mitt nuvarande förkylningstillstånd försöker jag undvika ta i hand, kan vara svårt att undvika i kyrkosammanhang som nu i förmiddags då jag besökte Equmeniakyrkan. 

Har gått de sex tusen stegen för dagen. Det är rätt tråkigt att följa den där pedometern som jag laddat ner i mobilen, men jag vill inte avbryta antalet dagar som jag är inne på nu med 148 dagar i sträck. Det är vila som gäller och vatten för att hålla vätskebalansen.

Eftersom det föll blötsnö nu mot kvällen fanns det anledning att testa de nyinöpta Salomonskorna med Gortex som skyddar mot väta på den sista promenadrundan för dagen. De är lite hårda innan man går in dem. 

Brorsan firade sjuttio år med födelsedagsfirande mot eftermiddagen utanför Knivsta. Det skiljer åtta år mellan oss, till utseendet är vi lika, men karaktärsdragen skiljer sig rätt mycket åt.  

Det händer inte särskilt ofta att jag predikar i gudstjänsterna, men gjorde det i förmiddags. Jag brukar följa kyrkoårets tema för söndagen som utgick från Johannesevangeliet 2 som handlar om tempelrensningen. En rätt svår text att jobba med eftersom det handlar om den Kristusbild vi har som den gode herden, men som här kan beskrivas som helig vrede. 

Det har blivit en tradition att jag och någon i mitt sällskap besöker en senare nyårsgudstjäns varje år. Gunnar Bergling nyårspredikade i församlingen Arken efter taccosbuffén i halv elvatiden. Linda Bergling höll ett långt kollekttal i en halvtimme ungefär som vanligt. Vi stannade till på Max i Bredden på vägen dit, så slapp vi stanna till på återresan. Ingen buffé för oss.

Tillställningen annonserades rätt sent i år, kanske en av anledningarna till att det var färre som deltog i firandet jämfört med året innan. Det har varit många mellandagar, somliga är bortresta. Fyrverkerier och så hem innan ett. Hade bokat tvättstugan tidigt i morse, det är lätt att man försover sig.

Besöke en eftermiddagsgudstjänst i Sundbyberg på eftermiddagen. 

Vid årsslutet brukar jag summera den årliga totala körsträckan med bilen som slutade på 4 803 kilometer. Underhållskostnaderna var relativt höga under 2019 med byte av ventilationsfläkt, stötdämpare och fyra nya vinterdäck utöver olja och filterbyten.

Blev tillfrågad på det senaste församlingsrådet om jag kunde som förra året, leda elvagudstjänsten idag. Jag tog med mig gitarren om det nu skulle vara så att pianisten inte fanns på plats. Det kan bli en utmaning nu i mellandagarna att få någon som spelar till sångerna när många är bortresta över helgen i en liten församling med få medlemmar. Och så ska det vara någon som ställer upp med kaffet efteråt också.

I friförsamlingar är mötesordningen friare när det gäller val av textteman och gudstjänstutforming med vittnesbörd och solosånger än i Svenska kyrkan som följer en liturgisk ordning. Jag håller mig vid de få tillfällen jag leder eller har predikoansvar i gudstjänsterna, gärna till kyrkoåret som i dag har temat "Guds barn," och väljer ut sånger som passar in.

En målares önskan

Jag ville måla ett ringa grand

av slitnaste vardag, så nött och grått,

men genomlyst av den eld, som förmått

all världen att springa ur Skaparns hand.

Jag ville visa, hur det vi försmå

är heligt och djupt och Andens skrud.

Jag ville måla en träsked så,

att mänskorna anade Gud!

Ur diktsamlingen "Moln"

Karin Boye

Försmå= förakta, ringakta.

Besökte den årliga julkonserten på Livets Ord i Uppsala igår kväll. Eftersom det var fri entré och jag blev tillfrågad, var det värt besväret att ta mig in med bil från Sigtuna. Koreografin med rekvisita och kostym överraskade mig liksom ljussättningen. På hemsidan www.livetsord.se kommer förmodligen ett videoklipp att läggas ut framöver.

I programbladet framkommer att författaren till den välkända julmelodin "Stilla natt", Joseph Mohr, blev känt först så sent som 1995 då originalmanuskriptet påträffades.

Kom sent in i den välbesökta barngudstjänsten med S i Vällingby kyrka idag. Barnteater, några adventsånger och nattvard, ingen riktig predikan. Kollektupptagning vid utgången och så kyrkkaffe. Parkeringsautomaten tog inte betalkortet, ställde bilen i parkeringshuset med fri parkeringstid i fyra timmar, ingen p-skiva behövdes men gångtiden blev längre. 

Gjorde ett halsduksinköp på H&M. S ville ha julgåvan oinslagen i pappkasse, skulle ta den på sig rätt snart. De regnblöta duvorna burrade upp sig på det belysta renhuvudet på gågatan. Det gjorde jag också.

Körde BN till närakuten vid Löwenströmska i Väsby i halvtio tiden ikväll. Det gällde en muskelinflammation i en arm som hade svullnat. Det kan hända under tung sömn, man vaknar inte av att det smärtar och ändrar kroppsläge, här är det medicineringen som påverkar och har hänt tidigare.

Närakuten stänger ner i Väsby efter nyår. Vi ska ta oss till Sollentuna framöver. Hur det påverkar överlevnadsmöjligheten vid livshotande tillstånd vet man ju inte med tanke på avståndet.

Karin Boyes dikt "Via Media", från latinets ord för "medelväg", ställer frågor. Fick en kommentar från Amisa i kommentarfältet. Kan man verkligen be om sorg?

Enligt Wikipedia är diktens huvudfråga "Månn blygsamheten växer till med åren?" som ger uttryck för brustna förhoppningar - och samtidigt insikten om att solen trots allt lyser.

Att den lyser är till och med skönare än både glädjen och sorgen. 

Jag kan tänka mig att solen här kan ses som ett uttryck för Gudsnärvaro.