Vem hade trott att vi skulle fira ännu en Valborg där vi inte tillåts samlas i större folksamlingar kring brasorna? I år blir det väl så pass kallt att vistas utomhus i flera timmar, så det är nog ingen större förlust. Förmodligen blir det inget senare inlägg idag, jag får önska dig en trevlig Valborgsmässoafton. Tar bilen ut på vischan för att se om det pyr längsmed vägen.

Besökte två slottsmiljöer idag, ute på Wenngarn där vi tog kaffet i tiotiden för att senare bege oss till Skokloster för en kortare promenad i vårsolen. Beställde några grillade korvar på macken, satte oss ned på uteplatsen.

Där det tidigare fanns en grusplan intill Sjövillans kafé har nu en ny busshållplats med bussgata anlagts.

I skrivande stund visar temperaturen på tre plusgrader. Eftersom Max i Häggvik stängde lokalen för gäster efter halv nio, satte vi oss på en av utebänkarna, men det kändes kallt.

Det blev ett kortare besök på outleten i Barkarby ikväll också. Nikebutikens personal delade ut munskydd.

Körde ett lass till återvinningscentralen med det sista av de trasiga utemöblerna som förfulade uteplatsen halvtimmen innan stängning sju ikväll. Jag var tvungen att återhämta mig först efter maten. Plast blir ju sprött och missfärgat med tiden om de blir utsatta för väder och vind. Men nu var det snöraset som ställde till det i vintras.

Tog några bilder från Trefaldighetskällan vid Löwenströmska och Fysingen på dagens promenadrunda.

Stegräknaren får inte styra min vardag med att försöka uppnå prestationer, nästan tolv tusen steg har jag gått hittills idag.

Den gamla ladugården i rött tegel vid Löwenströmska sjukhuset går snart i himlen in. Grävskopan sätter tänderna i det sista av de kvarstående tegelväggarna med postadress Ladugårdsvägen 1. Det finns något vackert i det bedagade. Ett tidsdokument från en svunnen tid som gott och väl kunde fått stå kvar ett tag till, det rustika sättet att bygga. Det är först under den senaste tiden som området omgärdats av stängsel, det har varit en riskabel plats att vistas på i många år.

Besökte Ikea i Boländerna halvtimmen innan stängning sju nu ikväll. Av någon anledning hade det vita runda plastbordet på uteplatsen spruckit i två delar i vintras liksom en plaststol, kanhända var det tung snö som rasade ned från taket. Skaffade ett brickbord som inte tar någon plats och ställer ut det nu när det blir varmare.

Det är självscanning som gäller nu på Ikea, de manuella kassorna finns inte längre som alternativ. Senast jag besökte Ikea tog det kortare tid vid kassabandet än vad det gjorde idag vid självscanningen. 

Dörren stod öppen idag till Kista församlingslokal, så vi slog oss ned i en timme för ljuständning och lyssnade till stämningfull piano- och orgelmusik, sex besökare, tre anställda.  Tog en varmkorv på Pressbyrån och beslutade mig för att åka hem tidigare på grund av trängseln i gallerian.

Tog kyrkkaffet på hemmaplan och minglade med en inspirerande och andefylld afrikansk broder, men det var alldeles för kallt och blåsigt för att sätta sig ner utomhus idag.

Har börjat ta tag i deklarationen, ett riktigt tråkgöra.

Stannade till på strövområdet vid Visinge i Täby mot eftermiddagen och gick längsmed den utstakade Stolpaleden en kortare sträcka. Motionsspåret var välbesökt, det har ju blivit uppskattat nu i pandemitider att vistas ute i våra strövområden. En utmaning dock att hitta tillbaka till parkeringen vid Visinge station där vi hade ställt ifrån oss bilen.

Järnnätter är ett svenskt uttryck för nätter med frost under vår och försommar som kan skada eller försena växter och odlingar. Det svala vädret har kommit tillbaka med några minusgrader nattetid. Den påträngade kylan och blåsten kan kännas i lägenheten vissa nätter och de kroppsliga besvär det medför med försämrad nattsömn. Elfläktar och element värmer inte effektivt i sådant klimat. Det som kan underlätta är en elfilt eller värmande vetekuddar över trilskande stela nackar som smärtar och hud som svider.

I morse behövde jag inte borsta bort blötsnö från biltaket, men det har blåst kalla vindar fastän sol.