Luciatåget med förskolebarn och föräldrar fyllde kyrkolokalen i morse till sista plats, jag kände som besökare en glädje inombords efteråt som lyfte min dag som annars var grå och kändes råkall trots att det bara var några minusgrader. Och trots att prästen uppmanade besökarna att vänta med aplåderna till efteråt, gjordes det ändå, några enstaka föräldrar trotsade också fotoförbudet. Prästen läste Lukasevangeliet om Jesu födelse, helt stängt är det trots allt inte för jultraditionerna i kyrkan som tillåts leva vidare i kommande generationer.

När jag kom hem ikväll låg blodsockret på låga 3,8 mmol/L. Brukar känna att det ligger lågt när jag får svettningar och tappar energi, gör därför en blodsockermätning.

I morse låg fasteblodsockret på fina 5,0 mmol. På fredagar brukar jag göra stora kolhydratintag, äter popcorn och riskakor som förmodligen påverkar blodsockret i motsatt riktning märkligt nog.

Besökte kyrkan i Vällingby centrum i förmiddags, fullt pådrag med scouter och barngrupper i ett nästan fullsatt kyrkorum. Köpte en tröja i julklapp till någon som själv ville bestämma vad jag skulle ge och vad det skulle kosta, sådant gillar jag inte. Julklappen var inte ens inslagen och jag gav den direkt i butiken. Poängen, själva spänningen med julklappar går liksom förlorad. Förra året fick jag en skjorta som inte passade i storleken från samma person och som inte gicka att byta. Spännade att se vad det blir i år.

Har väl inte mått direkt så bra i det gråtunga decembermörkret som ger yrsel och annat obehag i kroppen. Besökte en person i eftermiddags som bor i en av allmännyttans lägenheter. Varje gång jag kommer på besök påminner jag mig om hur kallt det är i de lägenheterna. Dåligt uppvärmda, kalla och dragiga bostäder borde ses som ett hälsoproblem.

Besökte två adventsgudstjänster idag. I Svenska kyrkan är man som utomstående delaktig i de unisona sångerna, de lästa bönerna och trosbekännelsen, mer än så är det inte. Har aldrig blivit tillfrågad att vara mötesvärd trots att jag varit aktiv i flera år, men inte så ofta på söndagarnas förmiddagsgudstjänster, däremot på en förmiddagsmässa varje vecka. Man kan förstås vara med i kyrkokören, men har inte blivt tillfrågad där heller, trots sångvana sedan tidigare i manskör som första bas.

På eftermiddagens möte läste jag inledningstexten ur Matteusevangeliet

21:1-9. Det är en mindre frikyrkoförsamling där det är lättare som församlingsmedlem att dela med sig av ett vittnesbörd i gudstjänsten. Var också med i kören där jag känner att jag kommer till nytta och hjälper till med kaffet. 

Jag försöker gestalta texten, många läser texterna utan inlevelse, och det gäller förstås också dikter och predikningar där predikanter saknar retorik och inlevelse som fångar intresset. Jag kände igen predikoutkasten med tankegångar sedan tidigare och som återkommer år från år.

"The Camp Fire" har ödelagt mer än 6 700 byggnader i norra Kalifornien och brandens offer stiger fortfarande. Inte ens kändisarna kommer undan lågorna som uppmanas lämna sina hem i Calabasas och Malibu. "Lika för alla" skulle man väl kunna uttrycka det då det drabbar både hög som låg. 

De som äger mycket förlorar förstås mer än fattiglappen i det fördelningspolitiskt ojämlika amerikanska klassamhället. Jag funderar över hur stark motivasionen är hos brandmännen att släcka de egotrippade och högmodiga miljonärernas lyxhem, en livsstil som de själva bara kan drömma om. De riskerar både liv och hälsa och har väl inte alltför höga löner.

Namnet Rodney Howard-Brown säger väl kanske inget för folk i allmänhet, men är inom kristna kretsar en välkänd karismatisk evangelist och väckelsepredikant född i Sydafrika. Det går att söka på namnet och det finns youtebeklipp att se. 

Ikväll besökte han i förbifarten församlingen Arken i Kungsängen, ett möte som fortgick från sju till halv elva. Det är inga tråkiga möten då det händer saker hela tiden med bland annat lovsång och kraftfull predikan, tiden går fort.

Personligen är jag inte så mycket för det här med att falla till golvet och få en filt lagd över sig. Temat var kraften eller dopet i den helige Ande i treenigheten som består av Gud, Jesus Kristus och helig Ande.

Stannade på Burger King på återresan så det blev en lång dag.

Halloweenfirandet påminner lite om påskhögtiden där upplägget är nästan likartat. Ungar går och tigger pengar eller godis vid dörrarna och spökar ut sig, kanske inte fullt så skräckinjagande som med påskkäringar eller häxor på väg till Blåkulla. Inget nytt under solen, som Predikaren säger.

Lördagsfikat i Sollentuna med mörk chokladganache och ihålig chokladpumpa till bryggkaffet. Väntade mig att den brandgula pralinen skulle vara fylld med chokladkräm.

Besökte mammas gravvård ikväll. Brorsan hade tänt gravljusen och lagt ner en krans. Det är något som han har åtagit sig att ombesörja varje år i Allahelgonatid.

Stannade till i Karby utanför Täby i lördags för att kika närmare på runstenarna som står tillgängliga för beskådan på bekvämt gångavstånd intill den smala kurviga Frestavägen.

Regnet hängde över oss, så det blev en snabbvisit och luften kändes kylig.

Det som slår mig varje gång är att många av vikingarna var beresta, här nämns en man som fick sätta livet till i Grekland. Det finns fler runstenar i närområdet, men det är svårt att stanna till vid vägkanten om man inte drar sig för att gå ett stycke längsmed vägrenen. Bilder från lördagen.

Bytte vänster strålkastarlampa vid middagstid i fredags, senast var det den 15 augusti förra året på samma sida, så det är nästan fjorton månader sedan sist och snart körda sex tusen mil. 

Traktorer och andra arbetsredskap anges i antalet arbetstimmar, vilket är logiskt eftersom de mest står still och gör arbetet. Epa- och A-traktorer borde väl också anges i arbetstimmar snarare än i antalet tillryggalagda mil, de är ju typade som traktorer, men står å andra sidan inte på samma plats och tomgångskör. Kilometerantalet brukar sällan anges vid försäljning.

Ikväll såg jag den första saltbilen för säsongen vid Arlanda på hemväg och de ambulerande däckdepåerna hade fullt upp med däckbyten både igår och i dag med långa bilköer.

Vi övergick ju till normaltid i dag genom att ställa tillbaka visaren en timme, jag lovade att hänga på till Syrianska ortodoxa kyrkan och var där vid halvnio tiden. Mässan pågick i två och en halv timme ungefär. Besökarna kommer och går under mässans gång, predikan var på arabiska, men varannan söndag är den visst på svenska. Den liturgiska lite vemodiga sångerna är meditativa, men det förväntas nog en del tålamod och vana att sitta kvar så pass länge som vi gjorde.