Under mina snart fjorton år som jag tränat på gym är det nog första gången som jag tränat en förmiddag, det gjorde jag för någon timme sedan. Anledningen var att jag hamnade i ett bibelstudium om Uppenbarelseboken efter mässan vid sju igår kväll.

Vikten låg i förmiddags på 77,4 kilo, men då hade jag ätit innan. -  Jag har den uppfattningen att ande, själ och kropp hör samman. Lika väl som man ser om sin kropp med träning och kost behöver man det själsliga andliga livet också för att må bra. Då tänker jag på bön och lovsång men också fasta.

Ställde frågan till en syriansk grabb på gymmet för en tid sedan om han var Jesustroende, vilket han var. Det känns på något sätt öppnare att prata om andliga frågor med personer från andra kulturer. 

Nej, någon riktig vårvärme är det inte. När det är så här kyligt i luften och det blåser samtidigt brukar jag känna av fibromyalgin med kroppsbränna, och så var det idag också, jag har väl nämnt det tidigare här på sidan. Men det har i varjefall varit sol.

Lite oväntat bjöds det på smörgåstårta efter bibelstudiet med samtal ikväll för att fira församlingföreståndarens födelsedag. Fick tillfälle att berätta för en yngre grabb som inte fått någon undervisning om Andens dop, vikten av att söka efter den erfarenheten för den andliga tillväxten som kristen.

Kom inte isäng förän en kvart i fem i morse. Segade mig iväg till elvagudstjänsten i Sundbyberg som tar ungefär 45 minuter att köra med bil en kvart försenad in i gudstjänsten. Nu var det inte direkt någon trafik och det är gott om lediga parkeringsplatser.

Det är inte första gången jag besöker den Etiopisk-ortodoxa kyrkan som hade en fyra timmar lång mässa och mat efteråt som avslut på fastetiden vid fyratiden på morgonen, nu i en lokal i Kallhäll. Etiopisk-ortodoxa kyrkan är statskyrka i Etiopien och sägs vara det äldsta kristna landet i världen. Liturgiskt sett är mässan intressant men samtidigt tröttande i längden med liturgisk sång, bibelläsning på amarinja, rökelse och ceremonier där man ska kyssa både förgylld Bibel och förgyllt kors i procession.

Handstöpta brandgula, långsmala ljus som släppte ifrån sig glöd. Rytmisk sång till trummor och handklappningar. Ett färgglatt grönglänsade broderat parasoll som hölls över mässande präst och ett uppochnervänt färgglatt paraply för kollektupptagning. Kvinnor och män sitter åtskilda och man skulle ta av sig skorna vilket ställde till det då jag var tvungen att leta efter dem i skohögen efteråt.

Mycket får man vara med om, brukar gå i sällskap när jag blir inbjuden. 

Det blev en solosång på förmiddagens långfredagsgudstjänst och jag delade dessutom inledningsordet från Markusevangeliet 15:1-15. Jag är ansluten till både Svenska kyrkan och en friförsamling, men jag kommer till mest nytta i friförsamlingen som idag då jag blev tillfrågad att medverka. De flesta uppgifter i hemförsamlingen inom Svenska kyrkan utförs av anställda.

Det är faktiskt tillåtet att vara dubbelansluten, man kan undra hur många det är som har dubbla medlemskap i olika kyrkor, det borde finnas statistik över det också.

Det känns som om vintern har kommit tillbaka med de temperaturer vi haft idag kring nollan.

Det är ett stort utbud av gudstjänster och mässor nu under påsken. Jag deltog i en getsemanekväll för nästan tre timmar sedan. Ordet "getsemanekväll" låter väl som rena hebreiskan för den oinvigde. Kvällsmötet påminner oss om Jesu kamp och ångest inför gripandet och som leder till korsfästelse och död, men också till uppståndelseglädje och seger på korset. Jesus lever!

Nils Ferlin beskriver i dikten Getsemane som ett mörkrum i Guds fotoateljé.

Getsemane

Han var en så liten och klen artist

att han kände sig mer än lovligt trist.

Då satte han sig vid sin Fader 2

en vacker afton  och skrev  som så:

Gud har i sin fotoateljé

ett mörkrum som heter Getsemane.

Där växer det klara bilder fram

för den som är lugn och allvarsam. 

Men den som är rädd - för köld och ris,

får aldrig en blomst i paradis.

Hans liv blir liksom en öde slätt

av inga silverne tårar vätt.

I purpur, kanske, och glans han gick,

men blicken hans var en tiggarblick.

Till aska kom han men aldrig brand

och månen ler åt hans tomma hand.

Ty den som är rädd för Getsemane

har ingenting alls att få eller ge.

Ur diktsamlingen "Goggles" från 1938. 

"Som svar på din fråga så anser jag att de mest kännbara farorna inför det kommande århundradet kommer att bli: religion utan den Helige Ande,  kristenhet utan Kristus. Förlåtelse utan ånger. Frälsning utan pånyttfödelse, politik utan Gud och himmel utan helvete."

Citat av William Booth, 

Frälsningsarméns grundare.

De flesta av oss äldre med kännedom i svensk sångtradition känner väl till Evert Taube och visan "Flickan i Havanna". Han sjöng in den på grammofonskiva den 8 oktober 1921.

Det som kanske är mindre känt är att han "lånade" melodin från den frireligiösa sången 

Är du glad, av hjärtat nöjd 

1. Är du glad, av hjärtat nöjd, sjung då, sjung då!

likt en fågel full av fröjd,

sjung av hjärtat sjung!

Om dig Herrens Ande rör, skynda dig, hans vilja gör,

verka, bed och Ordet hör, sjung, av hjärtat sjung!

Kör: Du med hjärtats sång gör väl, fröjdar mången sorgsen själ.

Gud välsignar varje gång hjärtats enkla sång.

2. När du ser vad Jesus gjort,

sjung då, sjung då!

Prisa Gud för vad du sport,

sjung, av hjärtat sjung!

Hur han gått på stormigt hav,

väckt den döde ur hans grav

och sitt liv för oss utgav -

sjung, av hjärtat sjung!

3. Är du under sorger böjd,

sjung då, sjung då!

Det ger dig och andra fröjd.

Sjung, av hjärtat sjung!

Änglar sjunger kring Guds tron,

prisar Faderns ende Son.

Sjung också du och gläds i tron,

sjung, av hjärtat sjung!

Text:   H R Palmer 1918  T Truvé 1918   Musik:  H R Palmer 1918

Palmer, Horatio Richmond (1834-1907), USA, dr i musik, sång- och musiklärare i kongregationalistkyrkan i Chicago.

Truvé,  Teodor, Trued (1838-1919),  pastor inom Svenska Baptistsamfundet,  författare, översättare.

Det är lätt hänt att man skapar sig förutfattade meningar om människor utan att veta så mycket om den inre tankevärlden, och har fått mig att se Cornelis Vreeswijk mer som en sökare. Under livets slutskede skrev han dikten 

MOR, BE FÖR MIG

Mor, be för mig. Det hjälper. Jag vet det.

Inte för jag måste ha hjälp!

För vad ska jag med den?

...Och inte för bönens skull. Eftersom

adressen är okänd för mig:

- Inkognito om du vill...

Men tänk på mig ibland:

"Att den gröna klövern tröt"

eller såsom Anna själv tredje hos

"... nu och i vår dödsstund. .."

Du får säga amen mor. Amen. 

Ur diktsamlingen "Till Fatumeh" Cornelis Vreeswijk