Det är lätt hänt att man skapar sig förutfattade meningar om människor utan att veta så mycket om den inre tankevärlden, och har fått mig att se Cornelis Vreeswijk mer som en sökare. Under livets slutskede skrev han dikten 

MOR, BE FÖR MIG

Mor, be för mig. Det hjälper. Jag vet det.

Inte för jag måste ha hjälp!

För vad ska jag med den?

...Och inte för bönens skull. Eftersom

adressen är okänd för mig:

- Inkognito om du vill...

Men tänk på mig ibland:

"Att den gröna klövern tröt"

eller såsom Anna själv tredje hos

"... nu och i vår dödsstund. .."

Du får säga amen mor. Amen. 

Ur diktsamlingen "Till Fatumeh" Cornelis Vreeswijk