Inledningsvis vill jag bara först nämna att jag hamnade i ett streettrace i höjd med Täby kyrkby på motorvägen mellan Häggvik och Åkersberga i halvtiotiden ikväll. Det hade dragit ihop sig till en hel del bilburna åskådare på platsen. Att ringa polisen är nästan lönlöst på 11414. Först hamnade jag på en sambandscentral och slussades sedan vidare, men fick inget svar. Efter över sju minuter såg jag en polisbil med blåljusen på i hög fart och avbröt därför kontakten.

Och så Nordea som har börjat montera ner bankautomater i Stockholmsområdet. I morse mötte jag den här tråkiga synen i Väsby centrum i bild. För att ta ut kontanterna fick jag gå in i gallerian som tar lite längre tid. 

Man kan undra över varför det ska se så anskrämligt fult ut där det tidigare suttit en bankomat i väggen. Men går man tillräckligt fort och stirrar i mobilen samtidigt så märker man inte så mycket av den pågående förfulningen.

Har simmat och bastat i flera omgångar ikväll och kört ut mig helt i bassängen, så nu väntar träningsvärk i morgon, det känns redan nu i kroppen.

Fick meddelande igår igen om att blodet jag tappade i torsdags har kommit till nytta för en patient. Men inte lika överraskad som vid det förra tillfället den femte maj i år. Det blir som ett kvitto på att jag i mina år har hälsa nog att fortfarande kunna donera, jag är tacksam. Eftersom det är samma meddelanden som skickas ut lägger jag ut det från i maj i bild. 

Att donera blod är ingen bra affär, rent ekonomiskt förlorar jag varje gång i resekostnader och fick den här gången en biobiljett med ett värde på en hundralapp ungefär beroende på vilken biofilm man väljer.

I det kapitalistiska köp- och säljsamhället passar inte blodgivarsystemet så bra in. Vi ska tjäna pengar på allt och alla, samtidigt som politikerna snålar in på blodcentralernas tillgänglighet. Se bara i Stockholms län där det bara finns fasta blodcentraler innanför tullarna. Blodtappen i Danderyd lades ner för inte så länge sedan, och man kan bara drömma om att de snåla borgerliga allianspolitikerna i länet skulle öppna en blodtapp på Karolinska. De kan ju alltid kalla oss för hjältar, och ett tack kostar ju inget.

Blodbussarna kommer och går, de ställs in när de passar liksom angörings- och tidpunkterna. Det är vi blodgivare som ska anpassa oss till blodbussarnas tider och inte tvärt om. Vid fasta blodtappar är det jag som givare som avgör när det passar och mer på mina villkor.

Som plasma- och trombocytgivare gäller tidsbokning på blodcentralerna och kan inte göras på bussarna. Man får också en något högre ekonomisk kompensation då processen är mer tidskrävande.

Jag ska prova på med att ge plasma framöver och återkommer om hur det går.

Vem vill inte ha ett starkare och tryggare samhälle, eller kunna lita på välfärden? Att uttrycka sin välvilja på en valaffisch är förstås inte samma sak som att fatta viktiga beslut om sociala samhällsreformer som får konsekvenser för den enskilde medborgaren i vardagen. 

På tal om trygghet, hörde jag att det har varit rejält stökigt på Sats i Väsby i början av juni. Personal utsattes för hot och skadegörelse. Om bilar sattes i brand och personalen söktes upp på hemadresserna som det sägs, är jag osäker på. Det skapas rykten när man inte får information från rätt källor. Därför var anläggningen stängd under sommaren med begränsade öppettider och igår kväll med en timme.  

Man undrar varför sådant här händer. Det kan kanske vara så att träningskedjan Sats utgör en klassmarkör i det kapitalistiska köp- och säljsamhälle där vi tydligt kan se vilka som lever innanför och utanför de socioekonomiska gränserna.  

I och med att jag ändrade autogirot från den ena till den andra banken drogs inte den första avgiften från kontot till Sats som det var tänkt förra månaden. Det har fungerat klanderfritt med autogirot sedan jag tecknade medlemsskapet på Sats för tolv år sedan.

Det blir intressant när det självspelande pianot inte fungerar som förväntas av det. Tillmötesgåendet prövas, tålamod och ställningstagande, och hur problemen reds ut.

För att göra historien kort fick jag först en betalningspåminnelse och sedan ett inkassokrav från Lidorff. Några samtal däremellan med personalen på träningscentet utan någon acceptabel lösning på problemet. Jag betalande in inkassokravet med tilläggsavgifter till Lindorff för att undvika betalningsanmärkning.

Ringde slutligen Sats kundservice idag och tänkte avsluta medlemsskapet för gott. Personen jag pratade med frågade vad som var orsaken, vilket fick mig att skjuta upp beslutet. Förseningsavgifterna från inkassobolaget kommer att återbetalas i nästkommande autogiroöverföring.

Ringde också Lindorff för att få det bekräftat att skulden var betald. Jag tycker ju att Sats kunde bjussa på träningsavgiften vid den här typen av händelser.

Sats ägs sedan 2013 av riskkapitalbolaget Altor som i sin tur har intressen i Lindorff.

Läste en insändare i gårdagens Metro som tog upp det här med de stora löneklyftorna mellan politiker och väljare. Varje år den första juli, lagom till semestern då vi har fullt upp med semesterbestyren, passar politikerna på att höja sina politikerarvoden.

I år har de hittills inte höjt några, så vitt jag vet.  Det är väl inte lämpligt att reta upp väljarna i onödan inför stundande val och att väcka debatt. Efter valet kanske.

Men det finns undantag. Vänsterpartiets ledamöter med partiledare tar ut 28 400 kronor i månaden efter skatt. Resterande arvode går in i partikassan, enligt insändarskribenten.

Som kyrkopolitiker fick jag ut 165 kronor efter skatt och avgift till partikassan sist. Arvodet ligger per tillfälle på 300 kronor och då förväntas man ställa upp kvällar på fritiden, sammanträdet tar dryga tre timmar. Kyrkan brukar bjuda på smörgåstårta eller något enklare till kaffet efteråt.

Fick meddelande via e-posten från S-partiet för några dagar sedan om att affischeringen på gator och torg har utsatts för sabotage i en omfattning som inte känns igen från tidigare valrörelser. Och nu uppmanas vi att skänka ett ekonomiskt bidrag. Varje vädersäker valaffisch kostar 75 kronor.  - Det är något inom mig som säger att jag inte vill. 

I efterhand kan man väl säga att Jimmy Åkessons politiska sommartal handlade om det politiska hyckleriet, där han själv underförstått framställde sig som Jesus, Sveriges messias. Det oskuldsfulla rena lammet som är beredd att slaktas på det politiska offeraltaret, kyskheten och godheten förkroppsligad, vars mission är att frälsa landet från ekonomisk ruin och dekadens. Samtidigt var han snabb att avfärda ambitionen, men det dolda budskapet hade ändå nått ut. Hycklaren som i sitt sommartal hycklade över hyckleriet och hycklarna.

Sagt om hyckleriet:

 "Hyckleri är att dra en ren skjorta över karaktären".

Ambrose Bierace  (1842-1914)

"En framgångsrik furste är mästare på att förställa sig och hyckla i syfte att erhålla andra människors lojalitet".

Under gårdagens sommartal ägnades en stor del av innehållet i Jimmy Åkessons tal om symboliken kring elefanter. Det jag fastnade för var bilden av Jesus som beskrevs som elefanten som trampar på ondskans orm. Det är en symbolik som jag inte känner igen från bibeltexterna. Ordet "elfenben" är närmast man kan komma vid en sökning. Man får förflytta sig till den apokryfiska Första Mackabeerboken som inte ingår i kanon, alltså de heliga skrifter som anses vara tillförlitliga i den protestantiska kristna kyrkan, för att träffa på ordet "elefanter". Men då handlar det om gammaltestamentlig krigsföring.

Däremot utelämnade Sverigedemokraternes ledare uttrycket "Vit elefant" i sommartalet, som också går att googla fram på nätet. 

Det kanske inte gick att tillämpa i det politiska perspektivet, ett ekonomiskt uttryck för egendom som kostar pengar utan att ge avkastning. "Vit elefant" härstammar ursprungligen från Sydostasien där monarker brukade ge vita elefanter som gåvor till sina ovänner. Eftersom de var heliga kunde de inte komma till nytta som arbetsdjur, men ändå dyra i drift.

Åkesson nöjde sig med att kasta ut vita goselamm till åhörarna, och väl det.

www.friatider.se/kesson-j-mf-rde-sig-sj-lv-med-jesus-som-trampar-ondskans-orm-under-sina-f-tter

Inte ett ord om arbetarklass och kapitalisternas marknadsliberala köp- och säljsamhälle med vinstutag inom skola och omsorg.

Flygbolaget SAS hade, trots problem med förseningar och inställda flyg, det högsta antalet passagerare hittills under en julimånad med 2,8 miljoner resenärer. Det är ungefär trettio tusen fler än under motsvarande månad 2017. Även det norska Norwegian slog passagerarrekord i juli med närmare 3,8 miljoner resenärer. Jag tar mig för pannan, hur ska det gå?

Det här är siffror som inte jag, med hänsyn till klimatförändringarna och den globala uppvärmningen i åtanke, känner mig särskilt glad över. Inte heller kan man känna sig tillfreds med att läsa hur de flesta etablerade bloggsajter med många unika besökare varje dag, lönnskryter om sina mångahanda onödiga utlandsresor under ett år för att få lite omväxling och fly vardagstristessen. Affärsresor är det väl annat med. 

Hörde i ett radioprogram om hur vi lurar oss själva och dövar våra samveten med att miljökompensera flygresor med tilläggsavgifter på flygbiljetterna, men som inte leder till något konkret resultat i miljöpolitiskt hänseende. Så länge vi har pengar att lägga på flygresor får vi nog betrakta oss som miljöbovar, särkilt om vi reser mer än en gång per år utomlands.

I framtiden får vi förhoppningsvis se renare miljöflygbränslen eller kanske rentav flygmotorer drivna med el. Jag tycker att båttrafiken hamnat på undantag, och tunga fordon kan faktiskt fraktas på tåg genom landet. På Sjöfartsmuseet fick man en uppfattning om hur framtida vattenburna farkoster kan gestalta sig på böljorna de blå.