Vaknade trött i morse, vilket påminner mig om skolgången under tonåren, men numera som äldre vaknar jag oftast utsövd. Kanhända är det järnbristen som orsakar tröttheten efter blodgivningen. Vi får tjugo järntabletter för att kompensera järnbristen som uppkommer efteråt. 

Gjorde ett besökt på församlingen Arken i

Kungsängen igår kväll. Lyssnade på församlingspastorn Gunnar Bergling som jag tycker är en kunnig och andligt stark predikant med bra retorik och humor. Lokalen på industriområdet ligger lite avsides till och samlar få besökare vardagskvällar. Han är värd att lyssna på. 

Tog en kryddstark Zinger kycklingburgare på Kfc restaurangen på Blocks handelsplats i Bromma i nitotiden efter kvällsmötet. Ersatte pommesen med Coleslaw. Halloumiburgare fanns också i menyn som på andra restauranger just nu som vegoalternativ. Kedjan har ännu bara ett fåtal restauranger att välja på. Det är en utmaning att lotsa mellan miljöhållbara matalternativ och samtidigt välja vegetariskt och ligga på en låg kolhydratnivå.

Idag firas det persiska nyåret Nouruz som jag skrev om här på bloggen för en vecka sedan. Frågade grannen som är aktivt troende muslim om de firade persiska nyåret, men kände inte till nyårstraditionen.

Blodcentralen skickade ett meddelade i förmiddags om att mitt blod har kommit till nytta för en patient. Samtidigt som jag tänker att det är aktieägarna inom läkemedelsindustrin som gör sig förmögna på min plasma. Tid och pengar som jag försakar genom att donera. Till en del är det nog tyvärr så, men här går det förmodligen direkt till en patienten om man ska tro innehållet i meddelandet.

Besökte blodtappen på Akademiska i kväll. De har kvällsöppet till åtta måndagar, så det fungerade tidsmässigt bra för mig att ta mig in till Uppsala den här gången. Det råder brist på blod just nu vilket har delvis med influensan att göra, och så har blodgivningstrailern varit inne för reparation.

Ringde Blodcentralen i fredags för att vara säkert på att jag kan lämna blod när jag behandlar den torra huden med Kanoderm. 

Skänkte gåvan till Läkare utan gränser. Det finns ett antal hjälporganisationer att välja på, landstinget snålar in på biobiljetterna man fick förr som kompensation. Lagret för blodgruppen +AB var tömt, vilket var anledningen till att jag åkte in.

Åldergränsen för att ge blod är åttio år, så jag har rätt många år kvar om jag får behålla hälsan och förståndet. Om Gud vill och jag får leva, sa farmor.  Man tar så mycket för givet. 

Tanken slog mig att besöka blodtappen på Akademiska i eftermiddags, nivån på stapeln var låg för tillfället såg jag på deras hemsida, så det fanns anledning att åka in. Nu i skrivande stund är dagsbehovet för min blodgrupp Ohne Korrektur. Blodplasmagivning finns det ett stort behov av, men ersättningen är för låg i förhållande till vad man utsätts för. Blodet tappas tre gånger på plasma och kroppen förlorar värme, jag frös varje gång. En vätska tillsätts för att göra blodet mer lättflytade, vilket ger biverkningar med en kittlande känsla i läpparna. Processen tar dessutom längre tid.

Gjorde i varje fall ett välbehövligt träningspass i halvtvå tiden, det känns lite speciellt att träna dagtid i dagsljus, jag föredrar sena kvällar. Vikten låg på 79,3 kilogram, har gått ner dryga kilot igen. Rätt många ungdomar, en och annan gubbe i min ålder som försöker hålla stilen. Blodsockret låg på 5,0 mmol/L fastande i morse.

Fick håret klippt i eftermiddags, hos syrianerna, de med stora svarta skägg. Alltså inte syrier från Syrien, man gör åtskillnad mellan syrier som vanligtvis är muslimer och syrianer som är bekännande kristna och det är viktigt för deras identitet. 150 kronor kostade hårklippningen, lägre än så kan man nog inte komma undan med ett gott resultat.

Rodnaden i högerfoten kring fotknölen börjar läkas, ringde blodcentalen och ställde in plasmagivningen på fredag förmiddag just därför. Jag hade ringt återbud ändå. Det är samma ersättning som vid vanlig blodgivning men mer påfrestade för kroppen att lämna plasma, så det får vara. Det blir vanlig blodgivning framöver, de dagsaktuella staplarna för blodnivåerna ser välfyllda ut just nu för min blodgrupp, så jag väntar.

Det gick att få en tid i dag vid halvtio för plasmagivning på Blodcentralen i Uppsala, Akademiska, trots att jag inte hade bokat upp mig innan, och hann i tid. Plasmagivare fyller i ett särskilt parkeringstillstånd som gäller i två timmar, och därmed var mina funderingar kring avgiftsfällor ur världen.

Den vanliga rosa papperslappen gäller i sextio minuter, och hade stressat besöket tidsmässigt då plasmagivning tar längre tid. Förutom att proceduren är mer tidskrävande än vanlig blodgivning, förlorar kroppen värme och jag frös i perioder. Och så är det vätskeförlusten som ska kompenseras under dagen, men slipper samtidigt de tråkiga järntabletterna.

För närvarade finns det 64 plasmadonatorer registrerade på Akademiska sjukhuset, vilket är en mycket liten grupp för ett så stort sjukhus. För att donera plasma skall man förutom god hälsa, bära blodgrupperna AB+ som utgör 5% av den svenska befolknigen och AB- med  bara 1%. Och så är det bara män som får donera. Ska vi gissa på att tre procent kan bli plasmagivare här i landet. Fick en tid inbokad i december, beroende på förkylningar och annat som kan ställa till det.

Ringde blodcentralen idag och fick veta att det är tidsbokning som gäller för plasmadonation. Eftersom landstingen säljer blodplasma till läkemedelsindustrin för ett antal miljoner kronor varje år, är det viktigt att vi som blodgivare får en adekvat reseersättning för prestationen. Blodet är inget annat än en sälj- och köpvara som så mycket annat. Två rabattcheckar på femtio kronor är det gällande marknadsvärdet på den livsviktiga plasman som räddar våra medmänniskors liv, tycker politikerna i Uppsala län, men generositeten varierar från län till annat.

Man kan fråga sig hur många av våra folkvalda politiker och toppchefer inom läkemedelsindustrin som lämnar blod.

Fick meddelande igår igen om att blodet jag tappade i torsdags har kommit till nytta för en patient. Men inte lika överraskad som vid det förra tillfället den femte maj i år. Det blir som ett kvitto på att jag i mina år har hälsa nog att fortfarande kunna donera, jag är tacksam. Eftersom det är samma meddelanden som skickas ut lägger jag ut det från i maj i bild. 

Att donera blod är ingen bra affär, rent ekonomiskt förlorar jag varje gång i resekostnader och fick den här gången en biobiljett med ett värde på en hundralapp ungefär beroende på vilken biofilm man väljer.

I det kapitalistiska köp- och säljsamhället passar inte blodgivarsystemet så bra in. Vi ska tjäna pengar på allt och alla, samtidigt som politikerna snålar in på blodcentralernas tillgänglighet. Se bara i Stockholms län där det bara finns fasta blodcentraler innanför tullarna. Blodtappen i Danderyd lades ner för inte så länge sedan, och man kan bara drömma om att de snåla borgerliga allianspolitikerna i länet skulle öppna en blodtapp på Karolinska. De kan ju alltid kalla oss för hjältar, och ett tack kostar ju inget.

Blodbussarna kommer och går, de ställs in när de passar liksom angörings- och tidpunkterna. Det är vi blodgivare som ska anpassa oss till blodbussarnas tider och inte tvärt om. Vid fasta blodtappar är det jag som givare som avgör när det passar och mer på mina villkor.

Som plasma- och trombocytgivare gäller tidsbokning på blodcentralerna och kan inte göras på bussarna. Man får också en något högre ekonomisk kompensation då processen är mer tidskrävande.

Jag ska prova på med att ge plasma framöver och återkommer om hur det går.