Runsten U 427 Vallstanäs

Runsten L2016:8054 ( Norrsunda 58:1) består av ljusröd granit och är enligt noteringarna lagad med stenkitt. Man kan tydligt se ett borrhål i stenen. Det stod redan i noteringarna 1979 att ristningen borde rengöras och området röjas. Stenen står upprest vid en bergssluttning inte så långt från rondellen i industriområdet Kilenkrysset i Rosersberg. Vad jag kan se består den av minst tre ihopsatta delar.

Beskrivning och uttydning av runskriften saknas liksom inventeringsnummer. Det har vuxit upp sly i området, men tar man sig uppför bergsslänten från gamla Stockholmsvägen går det lättare att söka sig fram till fornminnet bland snåren. Av mossan på stenen att döma har den stått mer skuggigt till innan, området har röjs från sly tidigare.

När ett fornminne är välbesökt är det oftast en stig upptrampad till sevärdigheten, men stenen tycks vara rätt okänd för allmänheten och skyltning från vägen saknas.

Runstenen dateras till c:a 1020-1050. Tog bilderna i går eftermiddag.

På nätsidan https://kulturbilder.wordpress.com/2016/01/19/runstenar-uppland-u-427/ fann jag numret U 427, Vallstanäs, Norrsunda socken, Ärlinghundra härad, Sigtuna.

Se även www.christerhamp.se/runor/gamla/u1/u427.html   där ett foto på stenen är publicerad från sommaren 2006. Man ser tydligt att runstenen är omgiven av en tätare växtlighet. Området bär inom parentes namnet Linsunda.

Historisk bakgrund

Historik som omfattar runsten U 427 finns att ladda ner på pdf-filen

sri_uppland_b07_h02_text_2.pdf

Där står följade citat:

"Att han icke varit någon van runristare framgår av den mycket enkla ornamentiken och av själva huggningstekniken".

Runkunnig med knappa språkkunskaper

"Inskriften, som är anbragt i en slinga, vilken på vanligt sätt går runt stenens ytterkanter från vänster till höger, innehåller runor men de ger icke någon språklig mening. Här och var igenfinner man tydliga spår av runornas ordning i runraden. Ristaren har tydligen varit runkunnig, men knappast språkkunnig. Han har icke avsett att åstadkomma en tydbar inskrift".

"Ett stycke av toppen med inskriftsslingans översta del saknas. Den fanns på 1600-talet men är nu borta på Dybecks teckning. Ristningen är tämligen djupt huggen. Spår av mejselhuggen äro flerstädes tydligt framträdande, t. ex. i korset".

Apterad till grindstolpe

"Runstenen stod redan i början av 1600-talet vid stora vägen, nära Linsunda by. Den har senare blivit apterad till grindstolpe och flyttades av Dybeck på 1860-talet till sin nuvarande plats. Den var då sönderslagen i två delar, som hopfogades med järnband och dubbar.  År 1940 borttogs dessa, och lagningen ufördes med stenkitt".

Runstenen U 427 har en oväntad intressant bakgrund. Och nu har vi fått svaret på varför runskriften inte är översatt, och kommer förmodligen inte bli det.

Runstenen intill U 319 i tidigare inlägg, har fått ett stödben på baksidan för att stå stadigare. Texten på skylten visar att det är runsten U 324. Ulv reste denna sten efter sin broder och Gyrid efter sin gode son. Han blev dräpt...  Tyvärr är texten svår att tyda.  Därför gick jag in på 

www.kulturbilder.wordpress.com/2014/04/08/runstenar-uppland-u-324/  för att få veta mer.

I närheten av småorten Kimsta, belägen sydöst om Arlanda flygplats, är det två runstenar resta intill Tjusta golfanläggning. I bild ser vi U 319.

Av texten framkommer att det var Kättilvi och Kettil som reste stenen efter Josten. Gud hjälpe... resa efter Jovur...

Fragment av runstenen i granit, daterad till omkring 980-1015.

Besöktes platsen i början av september förra året. En mellangrå dag med ett platt ljus, alltså inga skuggor som ställer till det i motljus. På tidigare bilder står stenen framför en grandunge. Förmodligen är stenen flyttad eller så är granarna undanröjda. 

Vattennivån i sjön Fysningen tycks inte visa några tecken på att minska. Vi tog en alternativ promenadsträcka igenom Löwenströmska parken.

Besökte det fornhistoriska gravfältet "Hammarbykullar" mellan E4 och Löwenströmska lasarettet idag, ett område jag sett genom bilrutan otaliga gånger. Fick en knapphändig uppfattning om fornlämningens betydelse, en historisk vägledning saknades på platsen. Marschaller har tänts uppe på gravkullarnas krön, den återvinningsbara metallen har lämnats kvar av någon anledning.

Det gångna året har jag haft en del tankar kring runstenar som är en del av vårt gemensamma fornnordiska kulturarv. Runsten U Fv1958;188 vid Löwenströmska blir det sista inslaget för i år.  Skylttexten berättar att runstenen återfanns på en sophög för att åter igen resas på nuvarande plats.

Önkar er alla ett gott nytt 2020!

Kyrkstigen som börjar vid Eds kyrka i Uppplands-Väsby kommun, följer Edssjöns västra strand strax söder om kyrkan. Kungs- eller runostigen som den också benämnts genom tiden, var en landsväg mellan den dåtida handels- och omlastningsplatsen, som förmodligen började användas under vikingatiden och senare som stig till kyrkan.

Mer att läsa på Wikipedia med sökord Kyrkostigen i Ed.

I tisdags promenerade vi på den nylagda pilgrimsvägen, ett avsnitt på Ingegerdsleden mellan Uppsala och Stockholm. Det finns sittbänkar längsmed stigen att slå sig ner på. Vi vände vid det idylliska torpet Hjältartorp den här gången.

Med tanke på att det var en förhistorisk ridväg vi gick på, och det passerade två ryttarinnor på hästrygg, får man en återkoppling till historien i närtid. En medelålders man prövade fiskelyckan med kastspö och bergcykeln lutad mot en bänk intill. 

Stigen passerar runstenen U 112. Ett flyttblock med runskrift på båda sidor som har en del att säga om vikingarnas resvanor. Vad jag kan förstå återvände stormannen Ragnvald helskinnad hem till gården från tjänstgöringen vid livgardet i Miklagård.

Stannade till i Karby utanför Täby i lördags för att kika närmare på runstenarna som står tillgängliga för beskådan på bekvämt gångavstånd intill den smala kurviga Frestavägen.

Regnet hängde över oss, så det blev en snabbvisit och luften kändes kylig.

Det som slår mig varje gång är att många av vikingarna var beresta, här nämns en man som fick sätta livet till i Grekland. Det finns fler runstenar i närområdet, men det är svårt att stanna till vid vägkanten om man inte drar sig för att gå ett stycke längsmed vägrenen. Bilder från lördagen.

Besökte Runriket i det runtäta Vallentuna kommun och Täby mot eftermiddagen, ingen trevlig dag direkt med regnet hängande över oss i kallblåsten. Har besökt Järnålderns Fällbro tidigare och kikat på runhällen i Täby socken. Den är fortfarande inte rengjord och ristningarna är svåra att se. Dessutom var stenhällen regnvåt.

Vad man kan läsa av informationen upptäcktes ristningarna så pass sent som 1946. På skylten vid runhällen läser man namninskrifterna på "Vig och Otrygg och Balle", men på den stora informationsskylten har namnet Otrygg fått stavningen Utrygg. Tvärr kunde jag inte titta närmare på den inristade figuren som ibland benäms som den äldsta avbildade Täbybon. En annan tolkning är att bilden föreställer en Kristusgestalt.

Stannade till vid Granbyhällen utanför Vallentuna i det för dagen småkyliga vädret på eftermiddagen, ett spontanryck kan man säga, det var inget som var planerat.

Fick ett intressant samtal med markägarparet som vårdar kulturarvet och som nyligen hade gallrat fornminnesområdet från sly.

Intresset för vårt historiska kulturarv är större än man kan ana, det har varit uppåt två tusen besökare i området under säsongen, men i dag var det bara jag och kompisen som var där. Förutom fornminnesområdet är det kulturlandskapet kring Markim och Orkesta i stort som lockar turister och "Hökeriet" vid Granby Gård med sommarkafé. www.hokeriet.se 

Bilderna på runstenarna och informationstavlan får tala för sig, den som vill kan klicka på bilden för att få mer kunskap och inspiration att ta reda på mer.

Jag tycker att de inristade namnen i runstenarna är intressanta, många är fortfarande aktuella. Och så finns självklart tron på Gud med i bilden nu som under vikingatid.