Ringde upp gatuevangelisten i går kväll i halvniotiden för att höra hur det gått med traktatudelningen. Det är ungefär femton personer som samlas för att så ut Guds ord i Stockholms förorter. Intresset för evangeliet har varit svalt, men det har hänt något det senaste året när det gäller antalet slängda traktat som är färre än tidigare, det är tusental av dessa ihopvikta blad som delats ut, och man kan nog se det som om att intresset har ökat för de existentiella frågorna.

Det är få kristna som är ute och evangeliserar på det här sättet och "outreachar", som det också benämns i frikyrkosammanhang. Det är lätt att det bara blir pannkaksutdelning, kaffe, choklad och bulle, för att omtänksamt sprida lite kärlek. -  Att radikalt nå ut och predika om frälsningsbudskapet, alltså om en försonande kärleksfull Gud som utgav sin ende Son för att var och en som på Honom tror, inte ska förgås utan ha ett evigt liv, (Johannesevangeliet 3:16), är liksom en helt annan sak. Det händer att de får be med människor till frälsning varje gång de är ute och evangeliserar. 

Först idag den tionde juli har den första Ingridbergmanrosen brustit ut i full blom, väldoften sprider sig i solhettan mot väggen. - Läste något om i Metrotidningen, den sjätte juli bestämt, om vikten att söka bildperfektion i sociala medier. 21 procent av unga svenskar tycker att det är ett stressmoment att inte få tillräckligt många likes på foton som exponeras i sociala forum. Det visar en undersökning Yougov gjort på uppdrag av kameratillverkaren Canon.

Den kamera jag använder är i behändigt fickformat, Nikon Coolpix och var inte så dyr i inköp. Är kameran för stor och klumpig och försedd med objektiv, känns det inte lika spontant att ha kameran med sig överallt om man inte är proffs eller har ett genuint fotointresse. Det går lika bra med en mobilkamera också. Oavett prislapp och tekniska finesser på utrustningen är det ändå fotografen i slutänden det hänger på om bilden ska bli bra eller inte.