Och grus i maskineriet, kan man nog säga. Nu var det ett kabelavbrott som ställde till det när inte ventilationsfläkten fungerade i bilen. Fläktmotorn var full med sörja som rengjordes och smordes. Med felsökning hamnade summan på 2 450 kronor. Sent på torsdagskvällen stannade fläkten åter igen, men fungerade efter en stund. Får se hur den beter sig under dagen. Jag kan tycka att känsliga delar borde skyddas bättre från grus och annat, så undviker man den här typen av driftstörningar.  

Det var klokt att jag avvaktade med hyrbil igår morse eftersom felet avhjälptes under dagen, men det är en chansning. Det är inte säkert det finns några bilar kvar för uthyrning senare under dagen.

Det har varit ovanligt lugnt med reparationer på Kian, och det väcker lite olust hur konstigt det än låter. Man väntar på att något nytt ska gå sönder. I går kväll lade fläkten av, det kändes att det blev svalare i bilen. Ringde verkstaden i åttatiden och ställde ifrån mig Soulen för översyn. Fick faktiskt skjuts till hemadressen, och det är väl det som är det positiva med en liten verkstad, det personliga bemötandet.  Först skulle jag lämna bilen vid två, men fick tid redan vid tio.

Just nu lutar det åt en kortslutning i elsystemet, felsökning pågår. Det är några enstaka plusgrader nu och bra det. När inte ventilationen fungerar blir rutorna snabbt immiga och isfrostiga i lägre temperaturer. Min första bil var en VW bubbla, så man vet ju hur det är med dålig ventilation och fläktvärme.

Tanken slog mig att besöka blodtappen på Akademiska i eftermiddags, nivån på stapeln var låg för tillfället såg jag på deras hemsida, så det fanns anledning att åka in. Nu i skrivande stund är dagsbehovet för min blodgrupp Ohne Korrektur. Blodplasmagivning finns det ett stort behov av, men ersättningen är för låg i förhållande till vad man utsätts för. Blodet tappas tre gånger på plasma och kroppen förlorar värme, jag frös varje gång. En vätska tillsätts för att göra blodet mer lättflytade, vilket ger biverkningar med en kittlande känsla i läpparna. Processen tar dessutom längre tid.

Gjorde i varje fall ett välbehövligt träningspass i halvtvå tiden, det känns lite speciellt att träna dagtid i dagsljus, jag föredrar sena kvällar. Vikten låg på 79,3 kilogram, har gått ner dryga kilot igen. Rätt många ungdomar, en och annan gubbe i min ålder som försöker hålla stilen. Blodsockret låg på 5,0 mmol/L fastande i morse.

Det är svårt att föreställa sig att det vräkte ner snö i för litet över en vecka sedan med tanke på hur vårlikt det såg ut i dag i det grön- och vitfläckiga lanskapet som omger oss just nu. Dessutom sol och uppåt sex plusgrader på eftermiddagen som mest. 

Hämtade upp en vän i halvsex tiden vid penteltågsstationen i Häggvik. Avgångarna med norrortspendeln ut mot Märsta var inställda sedan fyra och skulle börja rulla igen vid sju, var det sagt. Blev tillfrågad om jag hade möjlighet att hämta. Det brukar sättas in extrabussar när inte den spårbundna kollektivtrafiken fungerar, men nuförtiden vet jag inte. Jag fattar inte hur resenärer står ut med det här i längden.

Köpte inlagd Cornichons som smakar rätt mycket ättika, jag testar mig fram med olika sorter. Det positiva är ju för mig med kostbehandlad typ 2 diabetes att kolhydratinnehållet ligger på låga 1,2 gram och noll i sockerarter. Gjorde en korvgryta med grönsaker i kväll, jag försöker dra ner lite på köttet, men det är något som fattas om jag inte har med det i grytan.

Regeringen tänker höja bensinskatten, löd rubriken i texttv i går. Enligt miljöministern måste vi jobba både med piska och morot. Klimatkrisen kommer att drabba oss alla, fattig som rik. - Påminner om högerns valretorik "Lika för alla" och förvisso också vänsterns, men utifrån olika perspektiv.

Miljöpiskan viner hårdast över låginkomsttagarnas ryggar som oavsett bränslepishöjningar, måste ta sig till jobben i bil på obekväma arbetstider.

Moroten är premier som erbjuds företag och medel- och höginkomsttagare som har ekonomiska förutsättningar att dra nytta av miljöpremier vid köp av nya klimatsmarta fordon.

www.svt.se/nyheter/inrikes/lovin-om-miljoskatterna-behovs-en-social-dimension

På kvällens kyrkofullmäktigemöte beslutades om att ett nytt tak skulle läggas på en av församlingens fastigheter, en av de få ärenden som fanns på dagordningen den här gången. Uppslutningen var väl inte den bästa, men SD:s ende ledamot var faktiskt där.

Vi fick lyssna på en föreläsning om hållbarhet i teologisk synvikel och blev påminda om det hopp vi äger, trots allt.

Som jag ser det så finns det olika tillvägagångssätt hur vi ska minska ner på miljöutsläppen, alternativ som väger mot varandra beroende på omständigheterna. 

Att köra ensam i bilen ger en större miljöpåverkan än att ta flyget, men minskar om man samåker. En passagerarfärja är en riktig miljöbov, men fraktar man gods samtidigt på färjan blir miljövinsten större relativt sett. Kör jag bilen ut till en lantgård för att köpa ekologiska ägg och mjölk, går ju miljövinsten förlorad i avgasutsläpp från förbränningsmotorn. Om jag inte kör på el förstås och hur fort jag kör. Så där kan man fortsätta att resonera hit och dit. 

Så här på kvällarna brukar jag ta en kort promenad upp till närbutiken i området. Det blir några varor, nu var det en mjölkliter och ett kexpaket, för att få en anledning att röra på mig och kanske utbyta några ord med kassapersonalen eller någon bekant. 

Den framkom i nyheterna i går att i närmare var tredje butik har personalen utsatts för hot eller våld under den senaste månaden, enligt en undersökning från Svensk handel där över två tusen butiker tillfrågats.

Handlaren på Kvantum i Märsta centrum togs som ett exempel som hade problem med just hot och våld. Personalen i den andra mindre butiken hade däremot inte samma problem, när jag frågade ikväll. De kanske håller mer koll på varandra i bostadsområdet och närvaron av väktare gör nog sitt till.

När jag körde buss i mitten av åttiotalet blev jag hotad med stryk av en yngre grabb när jag skulle avvisa honom från bussen. Han hade inte pengar till att betala biljetten. Jag blev så pass stressad att jag körde in på fel linjesträckning.

I Spånga var det två påverkade personer som slängde sig framför bussen på hållplatsen för att bli påsläppta. Det hände inte så ofta, jag körde i nattrafiken i många år. 

I lokaltidningen Vi i Sollentuna handlar en artikel om en moderat politiker som blivit misshandlad av en person som var arg på den dåliga snöröjningen. Den eftersatta plogningen i söndags är en snackis, på det äldreboende jag besökte var det svårt för vårdpersonal på landsbygden att ta sig fram i snön på väg till jobben, det saknades personal den dagen. Det är inte enbart kommunerna som ska ploga undan snön, även bostadsrättsföreningarna och hyresvärdarna har sitt ansvar över att  samhällsfunktionerna fungerar när det börjar snöa mer än vanligt. Det är ju trots allt vinter.

Visst, man kan låta sig bekymras över samhällsklimatet, men politiker är medskyldiga till det våldsbenägna samhällsmentaliteten genom nedskärningar i välfärden och försämrade livsvillkor för de sämst ställda i samhället. Att fatta tuffa politiska beslut är en del i våldsspiralen.

Misstänker att misshandeln var upprinnelsen till så mycket annat uppdämt där snöröjningen blev droppen som fick bägaren att rinna över. Därmed försvarar jag inte våldshandlingar, men samhällsdebatter leder sällan till några konkreta lösningar.