Runstenen intill U 319 i tidigare inlägg, har fått ett stödben på baksidan för att stå stadigare. Texten på skylten visar att det är runsten U 324. Ulv reste denna sten efter sin broder och Gyrid efter sin gode son. Han blev dräpt...  Tyvärr är texten svår att tyda.  Därför gick jag in på 

www.kulturbilder.wordpress.com/2014/04/08/runstenar-uppland-u-324/  för att få veta mer.

I närheten av småorten Kimsta, belägen sydöst om Arlanda flygplats, är det två runstenar resta intill Tjusta golfanläggning. I bild ser vi U 319.

Av texten framkommer att det var Kättilvi och Kettil som reste stenen efter Josten. Gud hjälpe... resa efter Jovur...

Fragment av runstenen i granit, daterad till omkring 980-1015.

Besöktes platsen i början av september förra året. En mellangrå dag med ett platt ljus, alltså inga skuggor som ställer till det i motljus. På tidigare bilder står stenen framför en grandunge. Förmodligen är stenen flyttad eller så är granarna undanröjda. 

Så var det dags för att ge vårens första Backsippor uppmärksamhet. Att den fleråriga örten är fridlyst fick jag lära mig redan i lågstadiet och sedan dess har jag varit försiktig med var jag satt ner foten där de vuxit under vårarna. Även om Backsippan används inom folkmedicinen är den mycket giftig. 

Vårsolen hettade i ansiktet ute på Skokloster mot eftermiddagen när vi satt i utemöblerna på mackens vindskyddade uteplats. Säsongens första riktiga värme med uppåt sexton plusgrader och mer än så i solgasset. Det har inte blåst så mycket idag.

Gick upp i utsiktstornet för första gången som ligger på gångavstånd från parkeringsplatsen. Den slingrande smala stigen lutar brant uppför kullen och så en ståltrappa som leder upp till utsiktsplatsen med en fantastisk vy över Skofjärden. Ett av de fyra stålgallren saknades i tornet, skräpigt och igenvuxet. Man frågar sig vem som byggde tornet, när, och i vilket syfte.  

Stannade hemma på förmiddagen och såg gudstjänsten live på nätet. Den mässa jag skulle besöka i eftermiddags var inställd på grund av smittorisken. Det känns onödigt eftersom de är så få besökare där ändå på söndagarna.

Det är många som är ute och rör på sig nu, promenader, tränar på utegym och gör annat. Har gått de sex tusen stegen som jag fortsätter med varje dag.

Vi slog oss ner lite senare idag vid halvett-tiden i Sollentuna för lördagens latte. Det är fortfarande alltför kallt och blåsigt för att sitta ute på altanen, temperaturen nådde som högst upp till nio plusgrader och vindbyar. Det rör sig en del människor i gallerian trots omständigheterna. Spritar händerna och håller avståndet.

Skatteverket vill ha inkomstdeklarationen senast den fjärde maj, har börjat ta itu med uppgifterna nu, men drar mig för tråkgörat. Det är reseavdragen för tjänsteresor det gäller, de långa resvägarna har minskat med åren så det är inte så höga summor som ska redovisas längre.

När vi ändå handlade i Rotebro på eftermiddagen blev det en avstickare till Norrviken för att se omgivningarna på den andra sidan av insjön Ravalen. I onsdags besökte vi Östra Järvafältets narurreservatet med utsikt över samma fågelsjö.  Den sida av Raveln vi besökte idag i Viby, ingår inte i naturreservatet och är till stora delar bebyggt.

Det blåser fortfarande och temperaturen visade på uppåt elva plusgrader som högst under dagen. Några enstaka regndroppar föll tillfälligt mot vindrutan och något som liknade hagel. 

Besökte det vidsträckta Östra Järvafältets naturreservat i onsdags eftermiddag i höjd med Häggviks handelsplats, där vi tog av från motorvägen söder ut. Vi följde en kortare sträcka på Järvaleden längsmed sjön Ravalen i Sollentuna kommun, det finns mycket nytt att upptäcka. Baracken påminner om den tid militären var verksamma på Järva fram till 1970. Här finns möjlighet att söka skydd under altantaket i ruskväder, vilket jag saknar vid många vandringsleder.