Man kan inte undvika att reflektera över alla dessa bilbränder som fortgår alltjämt i våra förorter, nyheter som  börjar bli så pass vanliga att det upplevs som ett slags normaltillstånd, något man får räkna med i socioekonomiskt svaga förorter med hög ungdomsarbetslöshet.  Man kan ju tänka sig hur det skulle kännas att se sin bil som man använder varje dag till jobbet som ett förkolnat stålskelett på parkeringsplatsen. För att inte tala om de praktiska bestyren med bilförsäkringar, premier och ersättningar för uppkomna skador.  -  Bilen får inte bli en klassmarkör, symbolen för det kapitalistiska samhället och körkortet förbehållet de välbeställda.

Det finns politiska intressen som vill se att man löser problemen med fler poliser, gummikulor och vattenkanoner.  Jag hade önskat att idéburna organisationer och församlingar med dess medlemmar skulle involvera sig mer i volontärarbete under helgkvällar och nätter.  -  Men i grunden är det en fördelningspolitisk fråga för politikerna att lösa.