När man går in och läser bloggar som jag gör ofta, slås jag av de återkommande upprepningarna, livet består väl egentligen inte av något annat än återupprepningar i dess tjatighet. Men å andra sidan fylls väl en vanlig veckodag av helt nya inslag också, ingen dag är den andra lik, påstås det i varje fall. När jag skriver en text försöker jag att inte upprepa mig med samma ord alltför många gånger i ett blogginlägg. Det ligger väl en trygghet i det invanda beteendemönstret också, i rutinerna.

Predikaren i Bibeln uttrycker sig så här i det första kapitlet: v.9 Vad som har varit är vad som kommer att vara, och vad som har hänt är vad som kommer att hända: inget nytt sker under solen.v.10 Inträffar något om vilket man vill säga: "Se detta är nytt!", så har detsamma ändå skett redan förut, i gamla tider, som var före oss." -  Något att tänka på.

Det tog en stund innan jag hittade en ledig parkeringsplats på Valhallavägen i förmiddags, det brukar finnas luckor att ställa sig i under helgerna annars. Det är inte varje söndag jag besöker Klara kyrka, det var en välbesökt gudstjänst idag också. Nu fick vi en sittplats till skillnad mot besöket förra gången då vi fick stå. I Klara kyrka finns också en aktiv delaktig kristen iransk grupp. 

Det har annars varit en fin söndag med sol, men det var som om  motivationen att plåta saknades idag.

Gick en stund på Östemalm innan jag åkte hem, det ligger öppet och är ett riktigt blåshål. Jag tog en bild på mässhaken, alltså det ärmlösa plagget som hängs över prästens axlar vid nattvardsfirande vars liturgiska färg är den blåvioletta som bärs under fastetiden.

Vilket tjusigt handarbete och omsorgsfulltheten kring detaljerna.