Anledningen till att jag kom att tänka på "allt eller inget" var samtalet jag hade idag med grannen som har tacklat av rejält efter en hjärnblödning. Så pass mycket att jag knappt kände igen henne. Snart fyllda femtio, stapplade hon fram på kryckorna ledsagad av hunden. 

Vi har aldrig pratat med varandra tidigare, trots att vi bott grannar i över tio år. Jag har sett henne skynda förbi, upptagen av sitt, jag av mitt. Hon berättade om ett aktivt liv inom hundsporten och tidigare intresse inom tävlingsskytte, men levde numera genom sin hund, och kämpade med att komma tillbaka.

Hon träffade sin man i tonåren, han avled strax efter fyllda fyrtio år av att halspulsådern brast, vältränad och aktiv mitt i en lovande karriär, ingenjör och företagare. Väggarna i hemmet är fyllda med souvenirer som minner om otaliga resor de gjort tillsammans.

Så länge skutan kan gå,

så länge hjärtat kan slå,

så länge solen den glittrar på böljorna blå.

Om blott en dag eller två

så håll till godo ändå,

för det finns många som aldrig en ljusglimt kan få.

Och vem har sagt att just du kom till världen

för att få solsken på färden?

Att under stjärnornas glans

bli purrad ut i en skans,

att få en kyss eller två i en yrande dans?

Ja, vem har sagt att just du skall ha hörsel och syn,

höra böljorna brus och kunna sjunga?

Och vem har sagt att just du skall ha bästa menyn

och som fågeln på böljorna gunga?

Evert Taube

Purrad= Väckt. Uttryck inom flottan för att väcka alla flottister på morgonen.

Skans= En fast punkt i en äldre typ av befäst fältställning typ Dalarö skans i Stockholms skärgård.

Utomhustermometern visade på sexton plusgrader i köksfönstret tidigt i morse. Satt en kort stund på uteplatsen med kaffet, men luften kändes sval. Det är väl ingen som har missat att det utfärdats en klass 2 varning i Stockholms län kommande dagar i veckan på grund av extremt höga temperaturer.

Besökte Midgårdsbadet i Märsta i femtiden, vattnet i utomhuspoolerna kändes kallt och det blåste svala vindar, det var behagligare inomhus.

Pratade med en man med ursprung från mellanöstern om de omfattande skogsbränderna i landet och eldningsförbudet i samband med den extremt långvariga torkan i markerna. Det är inte alla som känner till eldningsförbudet, eller så tas det inte på fullt allvar. I mellanöstern är det vanligt att grilla över öppen eld i torra marker med höga utomhustemperaturer och ser väl inte riskerna med det.

Förnärvarande finns det 39 st. ärenden som klassificeras som Brand i terräng. Håller mig uppdaterad på www.sosalarm.se

Det känns rätt märkligt. Har försökt nå vvs-jouren vid flera tillfällen idag som jag sökte via nätet så sent som i går kväll. Vvs-montören skulle dyka upp efter två idag var det sagt. Jag har försökt nå dem, men har fått beskedet att teknikern hade gått för dagen och återkommer på måndag!

Inte heller journumret leder någon vart, men uppmanas att lämna ett meddelande. Vad hjälper det?

Kontaktade HSB-jouren strax innan två, och väntar nu på Securitas jourtjänst som kommer när de kommer. Fick ingen tid, det är bara ett vänta. Fick också vänta i ungefär en halvtimme för att få kontakt med en skadeanmälare på Folksam. Det är möjligt att de tar kostnaden för läckaget och utryckningen, det har inte uppdagats någon skada av vattenläckan det handlar om.

Det är kvavt just nu, förmodligen kommer mer regn än det som föll tidigt i morse, nu med åska i luften. Kroppen är som en barometer, reagerar på luftfuktighet och därmed tilltar  kroppsbrännan. 

Det var lugnt på gymmet vid middagstid, klimatanläggningen kylde samtidigt som luften kändes fuktig och kvav i lokalen. Blodsockret låg på 5,3 mmol/L i morse fastande, och vikten stannar envist på 81,6 kilogram.

Innan jag packade ihop träningsväskan lyssnade jag på Marko Markoolio Lehtosalo som var sommarvärd den 12 juli. Med Bianca Ingrosso i minnet som var sommarpratare den 24 juni, hade jag inga större förväntningar på innehållet, men han gav faktiskt rätt mycket.

För att vara lite elak skulle man kunna dra slutsatsen att de enda förväntningar som behöver uppfyllas för att lyckas som artist är bristfällig skolgång och en uppväxt i en dysfunktionell familj, men man måste ha turen med sig under artistkarriären. Och så det stora självbekräftelsebehovet att synas. Markoolio hade förstås ingen känd förälder som draghjälp.

https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1077283

Lyssnade igår med halvt öra i bilradion på p1 och reportageserien "Jobba, sova, dö" som ställer frågan vad är egentligen en rättvis lön? Ägnade förmiddagen till att lyssna på sändningen mer ingående. 

https://urplay.se/program/206287-jobba-sova-do-en-rattvis-lon

Farmaceuten nämnde något i förbifarten om att det är barn och äldre som far illa i den ihållande värmen och det är vätskeersättning som efterfrågas mest just nu. Och så tillade hon vikten i att skydda sig med solskyddskräm mot direkt solljus. Vi svettas ut mycket salt i hettan, för att inte tala om alla klädombyten. 

Man kan göra egen vätskeersättning läste jag på nätet, men eftersom jag har inlagd ansjoviskryddad sill på 6,9g salt och Lindösalami på 4g som jag blandar i Keldas thaisoppa, så klarar jag mig nog rätt bra då det gäller saltbehovet. 

Tog en bild från Solna centrum i halvsextiden. Det var lugnt i trafiken och taxiförarna hade väl inte allför mycket att göra. Hade egentligen ingen lust att köra i stadstrafik i värmen, och tänker på bussförarna och andra yrkeschaufförer som våndas i denna värme. Många av linjebussarna har väl klimatanläggning som svalkar nu för tiden skulle jag tänka mig, om tekniken fungerar. Den finessen fanns inte på min tid som bussförare. Nej, busskörning i förorternas asfaltsöknar har jag fått nog av, jag ställde linjebussen vid Solna centrum för rast högsommaren 1979. Området är till stor del bebyggt med bostadshus numera.

Lyssnade på sommarvärden Mouna Esmaeilzadeh, en i raden av sommarpratare den här säsongen som fick tillfället att säga sitt i P1 den 26 juni. Det är uppenbart att hon har många strängar på sin lyra som läkare, hjärnforskare och entreprenör. I programmet tar hon upp det här med existentialismen om att dö och tro på mirakler, baserade på ventenskap och teknologi. Som en av de ledande experterna på framtidens hälsa spår hon att vi med rätt livstil och medicinsk behandling snart kan bli 150 år gamla, om vi nu vill bli så gamla. 

Ordet "mirakler" är nyckelordet i hennes tellingstory och nämner också ord som superkrafter, tankeläsning och teknisk revolution. Ja, hon uttalade också ordet "klassamhälle" några gånger i programmet. Även den fattige har möjlighet att ta del av mirklerna när tekniken erbjuds allmänheten till lägre kostnader utan att av just den anledningen nämna ord som kapitalism och marknadsamhällets innanför och utanför.  

Eftersom min iranske vän brukar prata om superkrafter och kanske främst tankeläsning, rekommenderade jag honom att lyssna på hennes program. Han får nämligen för sig att svärmorsan besitter konsten att läsa tankar, vilket jag avfärdar med att det snarare handlar om kvinnlig intuition.

De flesta vet väl vid det här laget att vår konsumtion styrs av marknadskrafterna och kapitalisternas vinstintressen. Av den anledningen ställer jag mig frågan hur realistiska Doktor Mounas tekniska mirakellösningar är i praktiken för att uppnå en förbättrad hälsa och en längre livslängd. Livsmedels- och läkemedelsindustrin jobbar i motsatt riktning liksom våra arbetsköpare som ser konkurrensfördelar i att vi arbetare får allt sämre arbetsvillkor med förkortad livslängd och livskvalité som konsekvens. Det handlar i slutänden om politikers ovilja eller oförmåga att ta tag i problemen och försöka lösa dem.

https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1106296?programid=2071

Det är möjligt att man i framtiden kan lösa de globala hälsoproblemen med robotar som gör fysiskt tunga arbetsuppgifter överflödiga, och genom piller hejda den galopperande fetmaepedemin som sprider sig som en löpeld globalt sett och förekomsten av typ 2 diabetes. Forskning har också visat att förorenade miljöer kan orsaka diabetes liksom stress. 

Inget system är underhållsfritt, och någon måste vara beredd att betala för utvecklingen.

Fick med mig hem en burk med iransk hemmagjord inlagd blomkål som jag har börjat våga äta av i måttlig mängd. Jag tycker att det smakar bra av det syrliga och bittra i smaken som bryter mot det jag kan känna är väl sötat. Idag blev det kokt wienerkorv med remouladesås, skivade ägg och ansjoviskryddad sill och gul paprika till den nämda inlagda blomkålen.

När man talar om att lägga in grönsaker som man kan tänkas göra hemma, så är det väl den inlagda skivade gurkan i sockerlag som blandas ut med vatten och ättikssprit, och så hackad persilja, som jag tänker på. 

Den inlagda saltgurkan har jag lärt mig att uppskatta först nu i samband med kostomläggningen i behandlingen av min typ 2 diabetes och mycket annat som smakar bittert.

Den persiska inlagda blomkålen består av vatten, äpplevinäger, salt och kvistpersilja. Kanske smaksatt med någon krydda också.

Min vana trogen gjorde jag mitt träningspass igår eftermiddag då det inte var så mycket folk på gymmet. Skämtade med en av personalen om att vi som tränat på Sats i över tio år borde få medalj eller diplom för vår enträgenhet. Jag skulle få ett sådant personligen utskrivet av honom fick jag till svar, underförstått var det på skoj förstås.

Förra året vid den här tiden reflekterade jag över nättidningen Sats Magazin som jag går in på med läsplattan som högst någon gång per år. Jag är mer för krönikor och ledarsidor, och då har Sats Magazin inte mycket att erbjuda av intresse. 

Däremot tycker jag att Friskispressen har ett intressant innehåll. Kanhända för att Friskis&Svettis är en folkrörelse som intresserar sig för folkhälsan på riktigt, och inte som den utpräglat kommersiellt inriktade Altor-ägda Satskocernen som enligt Di gick med rekordvinst 2016.

Men tillväxten har också en baksida. Läs här:

www.kollega.se/varfor-varnar-ni-anstallda-som-uttrycker-kritik-pa-sats

www.kollega.se/sats-personalchef-svarar-pa-kritiken

Jag löste Sverige-kortet då jag var bosatt i nordligaste Uppland för att kunna träna i Gävle och i Uppsala för ett antal år sedan. På dessa orter finns inte Sats-anläggningarna kvar idag, men jag har kvar kortet som med det lilla klistermärket i hörnet påminner mig om besöken på gymmet i Gottsunda, innan det stängdes ner för gott. 

Man kan väl säga att jag har fått en begränsad valmöjlighet till träning norr om länsgränsen mot Uppsala om jag inte till äventyrs skulle besöka Åre förstås.