Fick fram en kampsång på Youtube med titeln "Vi bygger landet" som Monica Zetterlund sjöng in 1975 med Thorstein Bergman. En politisk sida som jag inte känt till tidigare hos henne och som tonades ner i filmen om hennes liv. Och så den sorgmodiga sången "Var blev ni av, ljuva drömmar?" Texten skrev Tage Danielsson till revyn "Svea hund".  Borde beröra varje s-politiker i riksdagshuset i "besvikelsens epok" och andra trossvaga.

Såg Filip Hammar och Fredrik Wikingssons dramakomedi "Tårtgeneralen" på bio i Vällingby centrum idag som hade premiär den 7 mars. Besökarna bestod mest av pensionärer så här dags på dagen.

Filmen får hård kritik av Astma- och allergiförbundet då organisationen anser att filmen förlöjligar personer med astma, allergi och överkänslighet. Men filmen driver ju om man ska vara petig också med arbetarklassen i stort, och ortens pastor.

Berättelsen utspelas i Köping under våren 1985 och får något nostalgisk över sig, lite vemodig kan tyckas, och samtidigt skildrad med humor. Den här typen av framgångshistorier känns lite uttjatade. 

Det finns ett fint motormuseum i Köping värt ett besök. Var där för ett antal år sedan nu.

Nu ikväll firas den persiska Eldfesten i Kungsträdgården mellan kl.18.00-21.00 Eftersom väderleken ser ut som den gör med regnblandad snö, skulle mina iranska vänner stanna hemma och se tevesändningen istället.

Jag var ivarje fall med in till Husby centrum för inköp av konfektyr på det persiska konditoriet Yas Konditori & Bageri. Kaffet smakade som kokkaffe ungefär. Man känner sig lite som en udda fågel i den här miljön och funderar över hur förortsområden har tillåtits bli så främmande.

Lite motvilligt tog jag mig upp ur sängen i morse och tvättiden. Kände av gårdagens sena träningspass som yttrade sig i rätt behagliga muskelanspänningar utan att för den skull göra ont i kroppen. Det ska strama lite efteråt. Jag ligger fortfarande något kilo över åttiostrecket.

Idagens Metro läser vi om att vi svenskar hittar vår musikinspiration från radion snarare än streamingtjänster. Hela 52 procent lyssnade på radio. Det framgår enligt en ny undersökning av Yougov på uppdrag av Metro där 1521 personer deltog.

Public servicekanalerna har en större variation på musik än reklamfinansierade kanaler, är min erfarenhet. De privata kanalerna kan tyckas rätt enahanda och tjatiga med samma melodier som spelas upp i varje sändning, för att inte nämna de återkommande reklambudskapen.

Jag sällar mig till de 19 procent som tar till mig ny musik via Youtube. Endast 5 procent söker inspiration via bloggtips.

Såg den första animerade familjefilmen "Dumma mej" igår från 2010 på dvd. De en- och tvåögda gula varelserna med skyddsglasögon heter alltså Minioner. Jag har sett dem i hyllorna men inte vetat vad figurerna heter. Det finns liksom ingen anledning att ta sig till biografen för att se en familjekomedi av det här slaget om man inte har barn som vill se filmerna. Det har ju kommit två uppföljare sedan den första filmen släpptes. 

Förutom de charmiga döttrarna Margo, Edith och Agnes, omges man av fantastiskt färgglada miljöer. För att inte tala om de fantasifullt formgivna fordonen. 

Scenerna är roande, lättsamma och gulligt oförargliga, som en recensent formulerade det. Nog med superlativer.

Kärt barn får många namn, lyder talesättet. Dagens minisemla har fått namnet "Semmelkyss" och intogs i Sollentuna galleria i förmiddags. Gräddbullen smakade som man kan förvänta sig av en äkta semla.

Ikväll firas det traditionsenliga Knutmasso i de Uppländska bruksorterna Gimo, Österbybruk och Östhammar, där det annordas karnevaltåg på bruksgatorna med masker och annan utstyrsel med anknytning till det som har hänt under det gångna året. Det bästa bidraget röstas sedan fram av en enad juru. Jag har besökt evenemangen ett antal gånger genom åren och har frusit rejält vissa år.

Det hörde tidigare till traditionen på landsbygden att på Tjugondedag Knut gick sjungande stjärngossar rund bland gårdarna som symboliserande de enligt bibeltraditonen, tre vise männens vandring mot Betlehem.

Om man ska vara petig så är det helt felaktigt att placera stjärngossarna hos Lucia.

Det är ju julgransplundring idag också då granen ska kläs av och kastas ut. För oss ungar var det något extra då julgranskonfekten skulle ätas upp som oftast bestod av gräddkola.

Se dig ej tillbaka!

Sätt din hand till plogen,

se dig ej tillbaka!

Plöj den nya fåran,

blänkande och raka!

Vänd det gamla ryggen,

allt det kalla, döda!

Ny är arbetsdagen,

ny din vardagsmöda.

Låt den vassa billen

borra, bända, bryta,

ödemark och öken

i en äng förbyta!

Gud ger växt och skördar

rikligen omsider.

Nu är plöjningsveckor.

Nu är såningstider.

Skåda trosvisst framåt!

Bortom väg och villa

vinkar fadershemmet

feriedagsstilla.

Plöj den nya fåran,

vittna, verka, vaka!

Sätt din hand till plogen,

se dig ej tillbaka!

Ur diktsamlingen Kyrkstöt. Nils Bolander.

Ett Gott Nytt 2018 önskar jag er läsare!

Såg den 102 minuter långa engelsk-amerikanska familjefilmen "get Santa" igår, fritt översatt till "Tomte i knipa". Komedin premiärvisaden den 5 december 2014, men gick väl inte på de svenska biograferna så vitt jag vet. Christopher Smith stod för manuset.

Handlingen utspelar sig inledningsvis med att den nioårige Tom(Kit Connor) finnerJultomten(Jim Broadbent) i uteförrådet efter att han krachat släden. Desperat ber Jultomten om deras hjälp för att kunna återvända till Lappland då det bara är några dagar kvar till jul och renarna som går lösa på Londons gator. Det som är kul med filmen är att Jultomtens verkstad ligger i Lappland och "Alvdalen". Tomtenissarna är som hämtade från Jenny Nyströms julmotiv.

Tomtetro och upp till bevis är nog den genomgående röda tråden genom filmen. Den stora utmaningen att försöka få vuxenvälden med barnets vilja och övertygelse förvissa sig om Jultomtens existens. Det går inte att undvika att tänka på barnatro sett från ett kristet perspektiv.