Söndagen har varit ovanligt lugn, bilen har fått stå, och som det är nu så har jag sett ett antal livegudstjänster på nätet. Kompisen bjöd på skaldjurspaella, en spansk maträtt som var riktigt god. Men hyreslägenheterna påverkar hälsan när fastighetsägarna i allmännyttan drar ner på värmen, jag får tinnitus i kalla dragiga bostäder.

Tittade på en fornlämning, gravfält L2016:1594 från bronsåldern, fem övertorvade stensättningar på en höjd med utsikts- och grillplats i Tingvallaområdet, det var väl allt för idag.

Snart har den sista januari passerat, nu återstår februari, sedan är väl det värsta över för denna säsong. Det blir en snörik och kylig start på det nya året. Temperaturen låg på sjutton minusgrader i morse, men i solen var det faktiskt någon enstaka plusgrad. Jag tog några bilder av Norrsunda kyrka när jag ändå var ute och varmkörde bilen. 

Över vapenhuset ser man fragment av runsten U 416 där tio runor är läsbara "...resa stenen..."

och på den vitmålade kyrkgaveln ser man fragment av runsten U 415 där en runa är skadad och fyra läsbara "...er sin..."

Utsikt från Eugeniavägen 3 vid Karolinska institutet där Nya Karolinska sjukhuset ligger, världens dyraste sjukhus. De gamla rödmålade byggnadena från 1770-talet går under namnet Fatburen som betyder förrådshus eller visthusbod eller Tiondeladan och ligger liksom inklämd mellan huskomplexen som en påminnelse om en svunnen tid, hade ett ärende in mot Solna i eftermiddags.

Utanför Rosersbergs slott har en julbock placerats i rondellen. En rondellbock kan man säga. Inne på slottsgården står en permanent rondellhund i den gräsbeväxta rondellen, en bronsskulptur som ser ut som en vinthund.

Rondellhundar var ju en form av spontan gatukonst som uppkom som en trend åren 2006, 2007 och blev en liten folkrörelse i Sverige.

Det fick räcka med en gångtid på lite över en timme och över sju tusen steg idag. Lederna stramar när det är svalare ute, och den där energin finns inte just nu.

Om man ska se något positivt i senhösten så är det väl att man kan upptäcka fornlämningar lättare i landskapet som annars under sommartiden täcks i grönska. Runsten U-423 i Rosersberg L 2016:8111 är svår att upptäcka från vägen. Skyltning saknas ofta med få undantag vid de flesta fornlämningar i Norrsunda socken, Sigtuna kommun.

Runsten U- 423 består av grå granit, 2 meter hög, och dateras till sådär 1050-1080. Stenen ser underhållen ut med ifyllda runor, ett kulturhistoriskt arv värd att bevara i kommande generationer. Enligt noteringar är stenen frostsprängd.

Runskriften lyder: "Kättil lät resa denna sten efter Gye sin fader, Gud hjälpe hans ande och Guds moder." Ristare är Åsmund.

Det är några år sedan jag besökte en golfanläggning i syfte att slå. I varjefall så var det ute i Wenngarn, men i eftermiddags löste jag och kamraten några poletter och slog iväg två korgar med bollar från utslagsplatsen ute på Arlandastad golfanläggning. Vi lånade några järnklubbor i receptionen, det gick väl hyfsat den här gången.

Jag tycker att man ska börja i rätt ände. Först känner man sig för om golf är något att satsa på och provslår ett antal tillfällen innan man köper en dyr golfutrustning.  Annars är risken stor att klubborna blir liggande i källarförrådet. Gården heter i övrigt Norslunda gård.

Kaffet tog vi i  det gamla apotek i Hammarby. I trapphuset som leder upp till Picchus café hänger foton tagna från tidigt sextiotal. I bild ser vi vägarbetet på gamla Stockholmsvägen, där den gamla Rikstretton skulle breddas och som senare skulle benämnas E4.  Jag minns den lilla Gulfmacken i korsningen innan den revs. 

Den lilla knubbiga bilen i bild ser ut som en Austin A30 Seven, i folkmun kallad köttbullen eller slipsknuten.

Har inte så mycket tid till att posta ett inlägg idag, men lägger in några bilder från promenaden i Rosersbergs slottspark och köksträdgården.  Svenska turistföreningens gamla skylt är förmoligen från sextiotalet.

Trädgården har nyligen fått en inhägnad för att skydda växterna från skadedjur. I bakgrunden skymtar den rätt nyligen anlagda äppelträdgården.

Under en lång tid har jag uppmärksammat att milstolpen L2016:4135 i stenpostamentet längsmed Lövstaholmsbacken, numera länsväg 255, saknades. Befarade att ett fornminnesbrott hade begåtts. Kontaktade för några veckor sedan först Riksantikvarieämbetet, men det låg på Länsstyrelsens ansvar som har översyn över våra kulturhistoriska fornlämningar. Fick inte tag i någon som ansvarade för just det området, och tänkte att jag skulle återkomma.

Nu för några dagar sedan såg jag att milstenen var åter på plats. Förmodligen har den renoverats och siffror liksom bokstäver är ifyllda med svart färg. Stenen är kantskadad, bokstäver saknas sedan tidigare.

Den här typen av fornminnen berättar väl inte så mycket, men man får se stenen i ett större historiskt sammanhang.