Besökte Centrumkyrkan i Sundbyberg i dag där pastorn nämnde i predikotexten om författaren och mystikern Hjalmar Eksröms helande "Kristusblick" eller "silverblick."  Ett litterärt uttryck som gav mig något att reflektera över. 

Det är en av höjdpunkterna i brevsamlingen till vännen H.S 1923 där vi bland annat får ta del av den avgörande perioden från och med 16 års ålder då alla ting och människor blev genomskinliga för honom, "liksom genomstrålade av gudomligt ljus."

"Guds rike spirade fram och blomstrade mitt igenom det allra minsta ting här i världen, t.o.m genom sten och bråte. Allt blev levande, ja, fullt av liv och allt och varje kom till mig såsom budbärare (änglar) från det översinnliga. Jag hade sagt nej till tingen och människorna och allt, uppgivit det allt, och så kom tingen, människorna, djuren till mig såsom nya gestalter i en ny skapelse. Och jag fröjdades med bävan. Det var en beskådelsens tid. Allting låg bländande klart och likväl med ett milt sken framför mig, både andliga och himmelska och jordiska ting. Jag kan nu knappast säga hur länge denna tid varade, i tre år tror jag. Sedan blev det mig fråntaget. Vid detta fick jag ej tydligen stanna. Vägen ledde vidare."

Hjalmar Ekström