Det händer att jag besöker fornborgen i Runsa emellanåt, men det blir glest mellan tillfällena. Det har eldats på berget, och en eldstad har gjorts av stenar på en annan plats i det gräsbevuxna området, trots att det finns föreskrifter som inte tillåter öppen eld i strövområdet. Men det var rent och snyggt, inget skräp, och gräset var slaget längsmed gångstigarna. En Väsbybo i min generation berättade att fornborgen i Runsa var en populär plats för äventyrslekar och bad på somrarna under uppväxtåren.

Terrängen är lite besvärlig med den branta lutningen de sista stegen upp på höjden och den vidunderliga utsikten över fjärden Skarven, Mälaren.

Ställde bilen vid Rosersbergs slottsområde och gick upp till Runsa fornborg i förmiddags med utsikt över den storslagna fjärden Skarven. Varmt och luftfuktigt efter regnet i direkt solljus, kallare i skuggan. 

På promenadstäckan upp till fornborgen passerar man en av Sveriges största skeppssättningar. Det var förmodligen här som människorna i fornborgen begravde sina döda. 

Informationsskylten som är eldskadad, berättar att skeppssättningen är en relativt ovanlig gravform som har använts i Sverige sedan bronsåldern. Gravens speciella utformning har väckt många frågor. Vad betyder skeppsformen, vem var det som fick en så här speciell begravning och var det väderstreck som skeppet låg i viktigt?

Troligen ska graven symbolisera ett skepp som transporterar de avlidna över dödens flod in i dödsriket.

Skylttexten berättar vidare att vid den här tiden brändes den döde ofta på bål - kanske trodde man att själen lättare skulle frigöra sig från kroppen och söka sig till dödsriket. De brända benen samlades ihop i en lerkruka eller så byggdes graven direkt över bålresterna.

Mångfalden fjärilar längsmed Runsa kulturstig överraskade. I bild Storfläckig pärlemorfjäril.

Vi gjorde ett återbesök i förmiddags på Skånela slottsområde eftersom det var så svårt att hitta den utstakade "promenadvägen" igår till den märkliga Sälnastenen, en run- och minnessten i området. Det var tjänligare väder idag med solglimtar och uppehåll, det gick lättare att hitta gångstigen och grästet var slaget. Pratade med en yngre trevlig kvinna som bodde intill sevärdigheten, hon ville inte att det skulle vara så stor tillströmning av besökare. Texten på skylten är lite svårläst, har försökt tona ner bilden något för att öka läsbarheten. 

Tog en tur ut till Skånelaholms slott med omgivningar i förmiddags vid sjön Fysingen. Vi fick korta ner promenaden då det kom en rejäl regnskur, det är ju en sådan sommar i år. Det rosa lantslottet är öppet för visning först i morgon onsdag och fram mot helgen med slottskafé.

Den fina bedagade vägskylten "Förbjudet att parkera" har fått stå kvar sedan femtiotalet, skulle jag gissa. Man ser en märkbar skillnad vilken sida av skylten som är mest utsatt av väderväxlingarna genom åren.

Enligt Wikipedia finns det 2 881 runstenar eller vikingatida gravstensmonument i Sverige, de flesta är resta i Mälardalen under 1000-talet. Det blir ett urval av minnesmärken som nås framkomligt med bil som jag skriver om här, tillräckligt intressanta att reflektera över. Samma budskap återkommer från en sten till en annan med små variationer.

Skylten till stenen U 295 informerar om att det kristna runkorset finns överst på stenen, men är svår att upptäcka. Frågan är om det finns något kors alls inristat i stenen. Man kan upptäcka en antydan av ett ansikte med slutna ögon i stenen överst i bild U 297 om man studerar bilden mer ingående. En känsla av "Kristi svepduk" eller "Turinsvepningen" som den också benämns. 

I bakrunden ser vi skymten av sjön Fysingen i närheten av Arlanda flygplats.

Vid det gamla Löwenströmska lasarettet i Väsby, i närheten av Hammarby kyrka, står den resliga runstenen vid vägkanten sedan urminnes tider.  Har passerat stenen många gånger, men inte tagit mig tid att titta närmare på den. Det var de välbärgade familjerna som hade råd att resa minnesstenar över sina anhöriga. "Gud och Guds moder hjälpe hans ande och själ" åsyftar förmodligen Maria, Jesus moder, den katolska lärans inflytande över den tidiga fornkyrkan. 

Runskriften ger inte så mycket information utöver än dåtida förekommande 

mansnamn, med typisk drakslinga i ornamentiken, och det kristna budskapet.

Gå gärna in på den aktuella bloggen www.dnruof.blogspot.com som också tar upp runstenstemat, men ur ett mer religionskritiskt perspektiv.

Eftersom tiden på ögonmottagningen för ögonbottenfotograferingen ändrades från strax efter elva till tio i fyra idag, fick jag tid att besöka naturreservatet vid Åshusby söder om Arlanda flygplats vid sjön Fysingen. Området är helt nytt för mig och det kändes spännande att ströva kring i midsommargrönskan. Besökte storhögen Nordians hög och gick längsmed stigarna till Ströms gård. Säsongens första solvarma smultron. Ingen riktig sommar utan smultron.

Lägger in bilder från naturreservatet idag med en fornhistorisk tillbakablick.

Fick sommarhjulen pålagda i förmiddags i Österbybruk där jag har däcken förvarade. De rullar nog sommarsäsongen ut med tanke på mönsterdjupet. Det är en del att åtgärda på Kian och med tanke på ålder och miltal har bilen gjort sitt. 

Tog en promenad i herrgårdsparken och orangeriträdgården efteråt i Österby. Uppåt tretton plusgrader och regnskurar, ingen direkt värme att tala om. - Bilder från förmiddagen.