Via Media
Jag bad en gång om glädje utan gränser,
jag bad en gång om sorg, som rymden ändlös.
Månn blygsamheten växer till med åren?
Skön, skön är glädjen, skön är också sorgen.
Men skönast är att stå på smärtans valplats
med stillad håg och se, att solen lyser.
Ur diktsamlingen "Moln"
Karin Boye
Amisa
6 december 2019 00:26
Jag har lite svårt att förstå vad hon menar med "Jag bad om sorg"?
Vem sjutton ber om det?
Men kanske menar hon att man kan göra det helt omedvetet. Vi ställer ju ofta till det för oss på samma sätt, gång på gång.....
http://min-inre-vagvisare.bloggagratis.se
Krister
8 december 2019 22:30
Tack för kommentarerna Amisa. Fördjupade insikter om livets innersta mening, det gränslösa och ändlösa.