Vi vände vid Viks motorcrossbana som blev slutmålet för dagspromenaden vid sjön Fysingen. Det jag först trodde var en vitmålad rullsten, visade sig vara en Jätteröksvamp som det fanns många av inom det inhägnade grönområdet i Wik-parken i Upplands-Väsby. De liknade mindre fotbollar i omfånget. Parken är stängd för en omfattande ombyggnad.

Runstenen U 237 överraskade. Området omgärdas av ett stängsel som det gick att passera in genom, men hur det blir med tillgängligheten framöver att besöka fornlämningen, återstår att se.

Här var det runmästaren Öpir som ristade. Namnet Öpir betyder ordagrant roparen, alltså gaphalsen, och skulle kunna tänkas vara ett öknamn.

Han är en av de runmästare som efterlämnat allra flest verk, omkring åttio stycken, varav de flesta är signerade.

Den herrgårdsliknade huvudbyggnaden på Ängsjö friluftsområde, Lugnhamn, är ett före detta torp och tidigare skogsvaktarboställe. Lugnhamn tas upp som torp  under namnet Klomsten, och i början av 1700-talet blev det skogsvaktarboställe, och har förmodligen också varit huvudbyggnad för linneblekeriet som drevs på området under 1700-talets slut.  

På äldre foton har husets södersida en öppen veranda, men är inbyggd på senare tid och fasaden målats i gult. Fastigheten som ägs av Järfälla kommun, upplåts åt föreningsverksamhet.

Det var ett tag sedan jag stövade runt i Rosersbergs slottspark. I bild Kettils grotta och "Stora utsikten" där jag slog mig ner på bänken med vy över Sigtunafjärden. Parkvillan från 1700-talet får en tidsenlig fasadrenovering i gammal teknik av kunnig hantverkare. Det är statliga SFV som äger fastigheten.  

Mötte ett fåtal i parkområdet, en man på bergcykel och två hundägare. En behagligt höstsolig förmiddag med svala vindar, uppåt sjutton plusgrader. 

Det organiska ornamentet "Tereuma" finns till allmän beskådan utanför det nya biblioteket i Vallentuna. Konstnären heter Cecilia Ömalm Krajcikova och skulpturen är gjord i betong. Personligen får konstverket mig att tänka på bläckfisk med våt päls.

Kyrkstigen som börjar vid Eds kyrka i Uppplands-Väsby kommun, följer Edssjöns västra strand strax söder om kyrkan. Kungs- eller runostigen som den också benämnts genom tiden, var en landsväg mellan den dåtida handels- och omlastningsplatsen, som förmodligen började användas under vikingatiden och senare som stig till kyrkan.

Mer att läsa på Wikipedia med sökord Kyrkostigen i Ed.

I tisdags promenerade vi på den nylagda pilgrimsvägen, ett avsnitt på Ingegerdsleden mellan Uppsala och Stockholm. Det finns sittbänkar längsmed stigen att slå sig ner på. Vi vände vid det idylliska torpet Hjältartorp den här gången.

Med tanke på att det var en förhistorisk ridväg vi gick på, och det passerade två ryttarinnor på hästrygg, får man en återkoppling till historien i närtid. En medelålders man prövade fiskelyckan med kastspö och bergcykeln lutad mot en bänk intill. 

Stigen passerar runstenen U 112. Ett flyttblock med runskrift på båda sidor som har en del att säga om vikingarnas resvanor. Vad jag kan förstå återvände stormannen Ragnvald helskinnad hem till gården från tjänstgöringen vid livgardet i Miklagård.

Tog en långpromenad i över en timme idag via Viby by för en kaffe i Wenngarn, Kulturstallet. En bild av en höstack eller volme i bild, vilket inte tillhör det vanliga. Det fanns också en hässja intill.

Dagens fjäril är Amiral som blir allt vanligare i Skandinavien, trots att den har svårt att klara övervintringen. - I Sverige är Amiralen ofta sommarens sista fjäril och den kan ses flyga långt in i hösten, innan den återvänder ner till sydligare breddgrader för övervintring. Skämd fallfrukt är väl inte det vackraste bakgrundsmotivet, men det var här jag fångade ögonblicket.

Hämtade en iransk familj med två barn på Arlanda i eftermiddags hemkomna från Teheran. Fyra stora resväskor och fem mindre fyllde hela bagageutrymmet i Kian. Körde i två omgångar för att få med allt och alla. Parkeringsvakterna var där och bötfällde i sina självlysande gula västar. Känns alltid lika otrevligt och stressande.

Det har blivit en tradition att jag åker ut till Skokloster så här års och provsmakar av fallfrukten på de för året dignande äppelträden. Det ser ut att bli ett rikt äppelår. Farvoriten är Transparente blanche. Sorten är lite syrlig men samtidigt söt i smaken. Det blir någon enstaka tugga för att inte blodsockret ska stiga för mycket.

Tog en fika i slottskafét, getingarna var närgångna, vi satte oss inomhus. Slottet stänger för visningar den sista augusti, men håller helgöppet fram till den sista september. Fortfarande turistsäsong för tyskar, gott om plats att ställa bilen när semestrarna är över.

Det har känts luftfuktigt, varmt i direkt solljus med uppåt tjugotvå plusgrader och någon enstaka regnskur. Inte mitt idealväder, men man har inget annat val än att stå ut med det.

Besökte Rissnekyrkan i förmiddags och fick överraskande lyssna till Lars Arvidsons basbarytonstämma under gudstjänsten. Han har bland annat sjungit på scener som Kungliga Operan i Stockholm och Opéra-Comique i Paris. Opera är en genre som är rätt smal, och hans medverkan hade ingen större publik dragkraft som bestod övervägande av grå pantrar. Arvidson är medlem i Equmeniakyrkan på orten. 

Gå gärna in på webbplatsen https://www.larsarvidson.com om du vill veta mer om honom, eller larsarvidson.com - så får du med en mer fullständig sida med ett Vimeo-klipp. En reslig lång person, någon att se upp till, sa jag till honom både skämtsamt och med tanke på den ödmjuka personligheten och talangen.

Försökte få bilder av Rissne gård i närheten, men gården är omgärdad av ett högt förfulande stängsel, grindarna är försedda med grov kätting. Det pågår restaurangverksamhet i lokalerna med catering bakom hänglåset.