Det känns skönt att slippa vistas ute på vägarna nu i rådande snöoväder med kraftiga vindar och halka som ställer till det i trafiken. I höjd med Fullerö norr om Uppsala på motorvägen söderut, hade en Bmw fått fronten intryckt i en sammanstötning. Jag höll som högst åttio på motorvägen, men det fanns förstås bilister som körde avsevärt mycket fortare och riskbedömer på ett annat sätt än jag. Det har funnits väderförhållanden som har varit mer påfrestande än ikväll.

Besökte MM i Uppsala och skaffade mig en tjockare skotskrutig flanellskjorta, nedsatt till 149 kronor. Kinatillverkad förstås, sjuttio procent bomull, resten polyester. Den flanellskjorta jag skaffade på Dressmann tidigare är tunnare i tyget och känns inte riktigt lika varm,  men är helt i bomull.

Storlekarna sitter olika, för att vara large 41/42 kändes den ledigare än xl-storleken på Dressmann. Man får prova sig fram vid varje köp.

Plockade fram bottinerna igår kväll. Det är skoöverdrag i gummi med blixtlås som man trär över de vanliga skorna när det är väta och snö. Skor med bred sula går inte ner i bottinerna, men mina smäckra Adidasskor med smal och tunn sula fungerade bra. Varmt och gott i utomhuskylan och garanterat torr om fötterna. Däremot är de mycket hala.

De går alldelses utmärkt att köra bil i dem också. Bottiner ser, i gämförelse med galoscher, olika ut som skyddar enbart den nedre delen av skon. Den kvinnliga motsvarigheten heter pampuscher.

Första gången jag kom i kontakt med bottiner var i lumpen och fanns som lillbehör för att skydda lågskorna i läder som användes till permisuniformen M60.

Sedan kan man ha synpunkter på om manchesterbyxor är snyggt eller inte att bära eller manchesterkavaj.

Jag  tycker att det är snyggt, men för somliga blir det för mycket universitetslektor över klädstilen, eller gubbigt om man vill uttrycka det så.

Benämningen outfit har jag lite svårt för, låter larvigt och tillgjort på något sätt som om man skulle vara insatt i modebranschen, det är jag inte. Klädtrasa, sa farsan under min uppväxt, senare blev det plagg. Senaste utstyrseln blev en grå fodrad mössa från BLWR från Jula för fyrtio spänn igår. Såg nu att mössan bör tvättas i trettio grader, textilmaterial i 60 procent acryl och resten polyester. Kinatillverkad förstås.

Köpte ett par nya marinblå chinos från KappAhl i Boländerna i dag, de jag hade hemma hade fransats i byxfållen, också inköpta på KappAhl. Frågan är om det är värt att lämna in dem hos skräddaren. Handlade med presentkort för två hundra kronor, så priset 399 kronor var inte så kännbart.

Ringde upp kompisen igår kväll som gjorde ett stort nummer av att han hade köpt märkeskläder nedsatta med 50 procent i en butik på Outleten i Barkarby, han lät lyrisk. Kollektionen reades ut endast i storleken femtio, vilket passade honom prerfekt, och fick omdömet att han hade modellkropp. Femtio fungerar inte för mig då det gäller axelbredden, och jag ställde frågan om han hade taniga axlar, bröst och ryggparti. Drar man den storleken har man väl inte så mycket till muskelatur att komma med, tänkte jag som tränar. Annars drar vi samma byxlängd och midjemått 30, 33-34.

Dyrare märkeskläder måste skickas på kemtvätt, så det är viktigt att man tittar på skötselrådet, och så ska man väl samtidigt fråga sig i vilka sammanhang man ska använda kläderna.

Sedan jag bytte glödstiften på Kiadieseln sist har motorn blivit trögstartad i minusgrader, om det nu är det som kan vara orsaken. I morse startade motorn nästan direkt i någon minusgrad, vilket förvånade mig. Det har ivarje fall inte varit mer än två minusgrader under dagen och markfrost. Det som besvärar mest är den höga luftfuktigheten som ligger på 96 procent just nu med en känsla i kroppen av att det är tio minusgrader minst. 

Drog på mig dubbla t-tröjor under flanellskjortan, fleecejackan med hög krage och så höstjackan. Dunjackan känns för otymplig att ha på sig i bilen. Men det känns för tunt utan den, brukar ha dunjackan liggande i bilen om så skulle behövas. Är ute efter ett par nya vinterskor som inte tar koppling- och bromspedalen samtidigt. 

Slog oss ner på Wayne´s Coffee på Outleten i Barkarby i måndags. Man kan välja meller mörk- eller mellanrostat bryggkaffe vilket jag tycker är bra för oss som föredrar ett mörkare smakrikare kaffe. I födelsedagpresent fick jag några chokladsorter som känns lite problematsiskt att äta eftersom kakaoinnehållet ligger på 70 procent, på gränsen i kolhydrat- och sockerhänseende och med tanke på blodsockret.

Marabou Premium Fin 70% kakao har en söt påträngade eftersmak som tar över det mesta och smakar inte det minsta bittert, inte ens kakao i eftersmaken vilket den borde göra för att vara en mörk sort. Men jag gillar portionsbitarna på 10 gram, passande att ha med sig när inte fiken har något som faller i smaken. Innehållsförteckningen visar på att en ruta innehåller 3,2 gram varav sockerarter 2,8 gram, rätt okej om det bara blir som högst två bitar åt gången.

Hollies är en av klädesbutikerna på outleten i Barkarby som funnits på marknaden sedan sextiotalet. Jag köpte en svart Hollies Stockholm skinnjacka med metalldragkedja i femtiotalsstil i butiken för många år sedan i storlek 3xl. Lite väl ledig för mig nu, men jag bär den med en tjock tröja under. Utbudet av skinnjackor är inte lika stort som förr, det har kommit in mer damkläder i utbudet. Annars ser man hur butiker kommer och går, jag minns när jag köpte cd-skivor på CD-outlet som är ett passerat kapitel nu när det är så lätt att ladda ner från internätet. Den enes bröd, den andres död.

Lägger in några bilder från måndagen, en rätt behaglig sensommardag, men lite kyligt för att sitta ute tyckte mitt sällskap.

Det fanns inget bestämt över var färdriktingen skulle gå igår. En eftermiddagtur till varuhuset Thun´s i Faringe för ett kort uppehåll. Jag brukar sällan hitta något där, men det blev tre par ankelstrumpor inköpta den här gången, förrådet behöver fyllas på. 

Alldeles för varmt för en fika drog vi vidare mot nya mål. Varuhuset drar för det mesta kunder utan att jag vet riktigt varför, så även igår. En trevlig liten utflykt, inte alltför långt från närmsta tätort och ändå ute på landet. Men turistbussarna lyser med sin frånvaro, en och annan Ålänning kanske.

För att besöka Fyrväpplingen fiskecamping måste man ta sig fram på smala slingriga grusvägar. Hjulen rörde upp stora dammoln i hettan och gruset smattrade under bilen. Det är inte så vanligt med en dammig bil numera om man inte hamnar som här ute i glesbygden. 

Jag har inte förstått varför Trafikverket sätter upp sjuttioskyltar på smala grusbelagda vägar där det knappt går att mötas. Det går inte att hålla en högre hastighet än femtio på vissa avsnitt för att inte sladda i lösgruset, men det är väl det sunda förnuftet som får styra där som med allt annat.  

Små grodorna var inte alls så lustiga att se där de låg livlösa på den gräsbevuxna vägen som ledde ner till en av sjöarna i området i Fyrväpplingen, Rörsjön. De far illa av hettan. Det positiva är väl att värmen tar kål även på mördarsniglar och fästingar.

Vi stannade till vid Bennebols bruk på återresan, och jag kunde inte släppa den extremt stora brandrisken ur tanken. Bara inte gräset där jag ställer bilen är för högt så det kan orsaka gräsbrand. Det kom faktiskt en liten regnskur lokalt över området, kanske mest över Knutbyområdet. Displayen i bilen visade på ofattbara +34°C i höjd med Skånela utanför Arlanda, alltså under färd. - Gårdagen i bilder.

När jag pratade med en personal i en klädbutik i Uppsala någon gång i mitten av sjuttiotalet om att tyget i ullkostymen jag beställde såg lite väl varm ut att ha på sig i sommarhettan, svarade hon att man kan svettas även i en baddräkt. Det säljargumentet har därefter följt mig genom livet. Ur en synvinkel är det ju sant, man kan inte heller krypa ur sitt eget skinn om det blir för varmt. Det var en grå kostym med typiskt för sjuttiotalet utsvängda byxben av märket Tiger där även väst ingick.

Min farfar och morfar var landsbygdsbor och bar alltid oberoende av väderlek, blåställ och en modell av tunn skärmmössa som det inte går att få idag annat än på säljsajter.

Istället för att klä av oss borde vi egentligen klä på oss lager på lager för att skydda oss i värmen, men då får vi ju inte den efterstävansvärda solbrännan.

Afrikaner har lärt sig, och drar på sig en mössa i värsta ökenhettan. Rumänerna som tigger utanför entrérna klär också på sig av samma anledning. Man ska därför inte titta alltför snett på personer som har vett nog att skydda sig med tjocka plagg för att skydda sig mot den värsta UV-strålningen. Vi lättklädda svettas nog mer än vad den påklädde gör. 

På Clas Ohlson i Barkarby var kalluftfläktarna slutsålda igår då jag besökte butiken och det är sånär som outhärdligt att vistas inomhus oavsett tidpunkt på dygnet i den här värmen. För mitt vidkommande  känns det först nu att husbetongen börjar värmas upp dagtid då solen ligger på, men på nätterna är det paradoxalt nog på gränsen till att jag får vrida på värmefläkten i den halvplanslägenhet jag bor i på nedre botten.

Lade märke till idag att bilar som stod på kundparkeringarna gick tomgång för att ac:n skulle ge svalka.