Det hände alltså inget den här morgonen heller. Jag tänker på det här med sekteristernas profetiska tilltal om jordens snara undergång. För fyra år sedan vid den här tidpunkten ungefär, hade det med mayaindianernas kalender att göra som förutspådde jordens undergång den 22 december 2012. - Jag vaknade och kunde röra på mina ben och armar som vanligt och ischiasen kändes inte mer än vanligt. Men jag tänker ofta på människor som drabbas av neurologiska sjukdomar och annat gissel som kan drabba oss när vi minst anar det. De som mister föståndet.

Inför sjukdom och livets slutskede och död står vi lika nakna och hjälplösa. Det finns ett slags rättvisa mellan rik och fattig, politiker och vanligt folk, något som förenar. De som äger mycket får också avstå mycket, den fattige har inget att lämna efter sig av det materiella.

När de allianspolitiska fariséerna Göran och Anders såg mannen med förlamning sjuk och utblottad utanför Jerusalems port, stannade de upp och uppmanade den sjuke. De ville ju låtsas vara omtänksamma och snälla med orden:  - Ligg inte där och se ynklig ut, res dig upp och sök läkare. Skaffa dig nya kläder och sök dig ett jobb och bostad! 

De kände sig nöjda med sin välgärning utan att det behövde kosta dem något.