Direktlänk till inlägg 21 juli 2018
Ted-filmen "För kärlekens skull", premiärvisades på biogaferna den 3 januari i år. Jag hade god lust att se filmen, men det blev inte av då i början av året. I varje fall finns den att köpa som dvd i butikerna, och såg dramafilmen igår eftermiddag.
Eftersom jag hör till samma generation femtiotalister är det lätt att känna igen sig i samtida miljöer. Jag kommer så väl ihåg när musikläraren i högstadiet visade skivomslaget på det första albumet "Undringar", och vi fick lyssna till "Jag vill ha en egen måne" med det mäktiga Hi-Fi ljudet från stereoanläggningen som ekade i klassrummet. Men vi fick också som kontrast lyssna till Mozarts opera "Trollflöjten".
Går man efter filmhandlingen kan jag tycka att brodern Kenneth styrde lite väl mycket över Ted och levde sitt liv genom honom. Och sedan kan man fundera över hur mycket den kommersiella cirkusen och kändisskapet kring Ted påverkade den psykiska ohälsan. Han förkortade sitt liv på järnvägsspåret i Häggvik, vilket inte skildrades i filmen. Det går ju bara att spekulera i hur livsresan hade sett ut för Ted om han hade fortsatt med tennisen.
Skådespelarinsatserna var bra, det kan inte vara så lätt att gestalta redan väl kända mediapersonligheter som passerar revy i filmen.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 | 31 | ||||||||
|