När jag pratade med en personal i en klädbutik i Uppsala någon gång i mitten av sjuttiotalet om att tyget i ullkostymen jag beställde såg lite väl varm ut att ha på sig i sommarhettan, svarade hon att man kan svettas även i en baddräkt. Det säljargumentet har därefter följt mig genom livet. Ur en synvinkel är det ju sant, man kan inte heller krypa ur sitt eget skinn om det blir för varmt. Det var en grå kostym med typiskt för sjuttiotalet utsvängda byxben av märket Tiger där även väst ingick.

Min farfar och morfar var landsbygdsbor och bar alltid oberoende av väderlek, blåställ och en modell av tunn skärmmössa som det inte går att få idag annat än på säljsajter.

Istället för att klä av oss borde vi egentligen klä på oss lager på lager för att skydda oss i värmen, men då får vi ju inte den efterstävansvärda solbrännan.

Afrikaner har lärt sig, och drar på sig en mössa i värsta ökenhettan. Rumänerna som tigger utanför entrérna klär också på sig av samma anledning. Man ska därför inte titta alltför snett på personer som har vett nog att skydda sig med tjocka plagg för att skydda sig mot den värsta UV-strålningen. Vi lättklädda svettas nog mer än vad den påklädde gör. 

På Clas Ohlson i Barkarby var kalluftfläktarna slutsålda igår då jag besökte butiken och det är sånär som outhärdligt att vistas inomhus oavsett tidpunkt på dygnet i den här värmen. För mitt vidkommande  känns det först nu att husbetongen börjar värmas upp dagtid då solen ligger på, men på nätterna är det paradoxalt nog på gränsen till att jag får vrida på värmefläkten i den halvplanslägenhet jag bor i på nedre botten.

Lade märke till idag att bilar som stod på kundparkeringarna gick tomgång för att ac:n skulle ge svalka.