Den vvs-montör som jag hade pratat med tidigare hörde av sig och dök upp tjugo över fyra. Han tog två timmar på sig att åtgärda läckaget och annat. Bockade till ett nytt rör under badkarsblandaren eftersom det ursprungliga var slarvigt utfört vid tidigare renovering, röret var för kort. Det var av den orsaken läckaget uppkommit, och av naturligt slitage. Ringde och avbokade HSB-jouren.

Det jag inte hade räknat med vara att han ville att jag skulle swicha beloppet eller betala kontant. Kvittot fick jag genom sms-meddelande. Någon faktura får jag alltså inte. Det gäller ju att man har medel på kontot för den här typen av plötsliga utgifter. Med rotavdrag låg summan en bit över fem tusen kronor. Nu är det här bestyren ur världen, skönt.

Det känns rätt märkligt. Har försökt nå vvs-jouren vid flera tillfällen idag som jag sökte via nätet så sent som i går kväll. Vvs-montören skulle dyka upp efter två idag var det sagt. Jag har försökt nå dem, men har fått beskedet att teknikern hade gått för dagen och återkommer på måndag!

Inte heller journumret leder någon vart, men uppmanas att lämna ett meddelande. Vad hjälper det?

Kontaktade HSB-jouren strax innan två, och väntar nu på Securitas jourtjänst som kommer när de kommer. Fick ingen tid, det är bara ett vänta. Fick också vänta i ungefär en halvtimme för att få kontakt med en skadeanmälare på Folksam. Det är möjligt att de tar kostnaden för läckaget och utryckningen, det har inte uppdagats någon skada av vattenläckan det handlar om.

Det är kvavt just nu, förmodligen kommer mer regn än det som föll tidigt i morse, nu med åska i luften. Kroppen är som en barometer, reagerar på luftfuktighet och därmed tilltar  kroppsbrännan. 

Ted-filmen "För kärlekens skull", premiärvisades på biogaferna den 3 januari i år. Jag hade god lust att se filmen, men det blev inte av då i början av året. I varje fall finns den att köpa som dvd i butikerna, och såg dramafilmen igår eftermiddag.

Eftersom jag hör till samma generation femtiotalister är det lätt att känna igen sig i samtida miljöer. Jag kommer så väl ihåg när musikläraren i högstadiet visade skivomslaget på det första albumet "Undringar", och vi fick lyssna till "Jag vill ha en egen måne" med det mäktiga Hi-Fi ljudet från stereoanläggningen som ekade i klassrummet. Men vi fick också som kontrast lyssna till Mozarts opera "Trollflöjten". 

Går man efter filmhandlingen kan jag tycka att brodern Kenneth styrde lite väl mycket över Ted och levde sitt liv genom honom. Och sedan kan man fundera över hur mycket den kommersiella cirkusen och kändisskapet kring Ted påverkade den psykiska ohälsan. Han förkortade sitt liv på järnvägsspåret i Häggvik, vilket inte skildrades i filmen. Det går ju bara att spekulera i hur livsresan hade sett ut för Ted om han hade fortsatt med tennisen.

Skådespelarinsatserna var bra, det kan inte vara så lätt att gestalta redan väl kända mediapersonligheter som passerar revy i filmen.