I slutet av juni tog jag en bild av den här förbudsskylten utanför Hallstavik med budskapet  "Ej obehöriga motorfordon" förmodligen från sjuttiotalet. Den här typen av förbudsskylt är nog den mest förekommande på landsbygden skulle jag tro, uppsatt av dåvarande Vägverket. Jag tycker att skylten ser märklig ut då det gula materialet har lossnat, medans den svarta texten sitter kvar på plåten fortfarande.

Det har varit en kvalmig, varm och fuktig dag, men inget regn i sikte ännu. När kalluften från ac:n strömmar ut mot framrutan händer det märkliga att det bildas imma, det har hänt någon gång tidigare när utomhusluften har varit varm och fuktig som idag med uppåt +28°C.

Eftersom jag gillar gamla vägskyltar, tog jag några bilder från Fyrväpplingen där parkeringsskylten "Parkering för motorfordon" fått sitta kvar med en ovanlig tilläggsskylt som visar riktningen.  Även förbudsskylten "Fordonstrafik förbjuden" har trots ålder inte påverkats så mycket genom åren som gått, femtio, sextio år gissar jag på. Den gula färgen har förstås blekts med tiden.

Det fanns inget bestämt över var färdriktingen skulle gå igår. En eftermiddagtur till varuhuset Thun´s i Faringe för ett kort uppehåll. Jag brukar sällan hitta något där, men det blev tre par ankelstrumpor inköpta den här gången, förrådet behöver fyllas på. 

Alldeles för varmt för en fika drog vi vidare mot nya mål. Varuhuset drar för det mesta kunder utan att jag vet riktigt varför, så även igår. En trevlig liten utflykt, inte alltför långt från närmsta tätort och ändå ute på landet. Men turistbussarna lyser med sin frånvaro, en och annan Ålänning kanske.

För att besöka Fyrväpplingen fiskecamping måste man ta sig fram på smala slingriga grusvägar. Hjulen rörde upp stora dammoln i hettan och gruset smattrade under bilen. Det är inte så vanligt med en dammig bil numera om man inte hamnar som här ute i glesbygden. 

Jag har inte förstått varför Trafikverket sätter upp sjuttioskyltar på smala grusbelagda vägar där det knappt går att mötas. Det går inte att hålla en högre hastighet än femtio på vissa avsnitt för att inte sladda i lösgruset, men det är väl det sunda förnuftet som får styra där som med allt annat.  

Små grodorna var inte alls så lustiga att se där de låg livlösa på den gräsbevuxna vägen som ledde ner till en av sjöarna i området i Fyrväpplingen, Rörsjön. De far illa av hettan. Det positiva är väl att värmen tar kål även på mördarsniglar och fästingar.

Vi stannade till vid Bennebols bruk på återresan, och jag kunde inte släppa den extremt stora brandrisken ur tanken. Bara inte gräset där jag ställer bilen är för högt så det kan orsaka gräsbrand. Det kom faktiskt en liten regnskur lokalt över området, kanske mest över Knutbyområdet. Displayen i bilen visade på ofattbara +34°C i höjd med Skånela utanför Arlanda, alltså under färd. - Gårdagen i bilder.

Vaknade trött imorse, kom inte hem förän i halv ettiden i den tropiskt varma sommarnatten. Displayen i bilen visade på +22°C. Kände sendrag i det ena benet tidigt i morse, vilket beror på det svala lägenhetsklimatet, ett lyxproblem kan tyckas då så många inte kan sova för just värmen om nätterna. 

Uppsalaförsamlingen Livets Ord har Europakonferens mellan 24 och 29 juli. "Helig Ande-kväll" igår vid sju, och konsert med gospelsångaren Samuel Ljungblahd efteråt. Sist jag såg honom var för två år sedan på samma plats.

Förstepastorn i församlingen Joakim Lundqvist uppmanade till att be om en ny regering, alltså ett politiskt ställningstagande, han har sagt det förr. Jag tycker inte att partipolitiska åsikter hör hemma i församlingsgemenskapen eftersom det kan verka splittrande. Däremot uppmanas man be för regering och riksdag, liksom kungahuset.

Ted-filmen "För kärlekens skull", premiärvisades på biogaferna den 3 januari i år. Jag hade god lust att se filmen, men det blev inte av då i början av året. I varje fall finns den att köpa som dvd i butikerna, och såg dramafilmen igår eftermiddag.

Eftersom jag hör till samma generation femtiotalister är det lätt att känna igen sig i samtida miljöer. Jag kommer så väl ihåg när musikläraren i högstadiet visade skivomslaget på det första albumet "Undringar", och vi fick lyssna till "Jag vill ha en egen måne" med det mäktiga Hi-Fi ljudet från stereoanläggningen som ekade i klassrummet. Men vi fick också som kontrast lyssna till Mozarts opera "Trollflöjten". 

Går man efter filmhandlingen kan jag tycka att brodern Kenneth styrde lite väl mycket över Ted och levde sitt liv genom honom. Och sedan kan man fundera över hur mycket den kommersiella cirkusen och kändisskapet kring Ted påverkade den psykiska ohälsan. Han förkortade sitt liv på järnvägsspåret i Häggvik, vilket inte skildrades i filmen. Det går ju bara att spekulera i hur livsresan hade sett ut för Ted om han hade fortsatt med tennisen.

Skådespelarinsatserna var bra, det kan inte vara så lätt att gestalta redan väl kända mediapersonligheter som passerar revy i filmen.

Det var lugnt på gymmet vid middagstid, klimatanläggningen kylde samtidigt som luften kändes fuktig och kvav i lokalen. Blodsockret låg på 5,3 mmol/L i morse fastande, och vikten stannar envist på 81,6 kilogram.

Innan jag packade ihop träningsväskan lyssnade jag på Marko Markoolio Lehtosalo som var sommarvärd den 12 juli. Med Bianca Ingrosso i minnet som var sommarpratare den 24 juni, hade jag inga större förväntningar på innehållet, men han gav faktiskt rätt mycket.

För att vara lite elak skulle man kunna dra slutsatsen att de enda förväntningar som behöver uppfyllas för att lyckas som artist är bristfällig skolgång och en uppväxt i en dysfunktionell familj, men man måste ha turen med sig under artistkarriären. Och så det stora självbekräftelsebehovet att synas. Markoolio hade förstås ingen känd förälder som draghjälp.

https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1077283

Lyssnade igår med halvt öra i bilradion på p1 och reportageserien "Jobba, sova, dö" som ställer frågan vad är egentligen en rättvis lön? Ägnade förmiddagen till att lyssna på sändningen mer ingående. 

https://urplay.se/program/206287-jobba-sova-do-en-rattvis-lon

När jag pratade med en personal i en klädbutik i Uppsala någon gång i mitten av sjuttiotalet om att tyget i ullkostymen jag beställde såg lite väl varm ut att ha på sig i sommarhettan, svarade hon att man kan svettas även i en baddräkt. Det säljargumentet har därefter följt mig genom livet. Ur en synvinkel är det ju sant, man kan inte heller krypa ur sitt eget skinn om det blir för varmt. Det var en grå kostym med typiskt för sjuttiotalet utsvängda byxben av märket Tiger där även väst ingick.

Min farfar och morfar var landsbygdsbor och bar alltid oberoende av väderlek, blåställ och en modell av tunn skärmmössa som det inte går att få idag annat än på säljsajter.

Istället för att klä av oss borde vi egentligen klä på oss lager på lager för att skydda oss i värmen, men då får vi ju inte den efterstävansvärda solbrännan.

Afrikaner har lärt sig, och drar på sig en mössa i värsta ökenhettan. Rumänerna som tigger utanför entrérna klär också på sig av samma anledning. Man ska därför inte titta alltför snett på personer som har vett nog att skydda sig med tjocka plagg för att skydda sig mot den värsta UV-strålningen. Vi lättklädda svettas nog mer än vad den påklädde gör. 

På Clas Ohlson i Barkarby var kalluftfläktarna slutsålda igår då jag besökte butiken och det är sånär som outhärdligt att vistas inomhus oavsett tidpunkt på dygnet i den här värmen. För mitt vidkommande  känns det först nu att husbetongen börjar värmas upp dagtid då solen ligger på, men på nätterna är det paradoxalt nog på gränsen till att jag får vrida på värmefläkten i den halvplanslägenhet jag bor i på nedre botten.

Lade märke till idag att bilar som stod på kundparkeringarna gick tomgång för att ac:n skulle ge svalka.

Vid det förra besöket i Köping behövde man inte ens lägga fram en parkeringsskiva i rutan, men det fanns fortfarande inga parkeringsautomater vad jag kunde se i de centrala delarna. Det var låg vattennivå i Köpingsån, och jag tycker väl inte att orten kommer till sin fulla rätt i den här torkan. Displayen i bilen visade på +32 °C i värsta solgasset inför återresan. 

Tog en kaffe på "Konditori Sjömans vid torget", ett anrikt kafé inredd med gamla möbler och kristallkoronor i taket, och utsikt över torget och rådhuset. Det fanns mörk- och mellanrostat kaffe att välja på i kannorna, och så några lagombitar från den belgiska chokladtillverkaren Café-Tasse. Bilder från Köpings kyrka, staty föreställande apotekaren och framstående kemisten Carl Wilhelm Scheele och minnessten. Inslaget av utrikesfödda dominrade i gatubilden och några kaffetörstiga utländska turister på kafét. - Det kom faktiskt en regnskur ute vid Arlanda mot eftermiddagen och temperaturen sjönk fort till nitton plusgrader.